KARL VON LINNÉ. 411

veckan skulle »läsa gazetternes! för lärjungarne, »spå det de
icke måtte komma till akademierne så rå, som man ofta er-
far, då de tillförene intet mera lärt än något latin och en
hop utanläxor».

De egentliga undersökningarna började på Kinnekulle, som
gjorde ett starkt intryck på Linn&us både genom sin in-
tressanta geologi och sin rika växtvärld: »Lundar av de
härligaste lövträd betäckte norra sidan av Kinnekulle ne-
danför skogen och Rödstensklevan. De liknade mera träd-
gårdar än vilda parker och gjorde denna orten ljuvligare
än någon annan i Sverige, så att säterierna Hönsäter, Häl-
lekis och Råbäck, som ligga på sjösidan åt Vänern, näppe-
ligen kunna beskrivas i all sin sommarfägring. — Valnöts-
träd växte många i Hällekis” trädgård planterade; men alla
sågo nu ut som stora buskar, sedan 'den hårda vinteren 1740
ödelagt deras stammar.

Kinnekulle består överst av gråsten. Därnäst kommer
ett tunt varv skiffer, sedan ett djupt varv kalksten, så ett
litet varv skiffer, med orsten blandat, sist ett tjockt varv
sandsten. Således är det också beskaffat med Billingen,
Mösseberg, Ålleberg, Hunne- och Halleberg, som alla överst
bestå av gråberg med en mager jordmån likt Norrlandssko-
garne. Eftersom strata eller varven i Billingen äro alldeles
desamme med Kinnekulle, vore mödan värt för de natur-
kunnige, att någon lantmätare noga avvägde desse strata emot
Vänern och såge efter, om de icke ligga i samma höjd och
vattupass med Kinnekulle, ty så förekomma de efter ögna-
måttet. Ja desse strata gå vidare än här i Västergötland;
ty Omberg i Östergötland, de höga bergen jämte Gränna
hava samma strata, ja änteligen Alvaren på Öland.» —
Man måste beundra denna grundliga iakttagelseförmåga,
denna idérikedom och geniala kombinationsförmåga. Men
den stannar ej ens vid Sveriges gränser: med ledning av upp-
gifter, som Linn&eus fått om Estlands geologiska förhållanden
och om Kongsbergs silvergruva i Norge, gör han upp den
djärva hypotesen, att Kinnekulles geologiska byggnad ger
ledning för kunskapen om jordskorpans beskaffenhet och
uppkomst »icke allenast här i Västergötland utan törhända
till större delen av världen.

1 Tidningarna.
