KARL VON LINNÉ. 415

skapad till rövare ibland fiskmåsarne. Man såg med nöje,
huru denne kosacken förföljde de andre fiskmåsar, så snart
de fått någon fisk, och vände ej igen att förfölja dem, förrän
fiskmåsen måste spy ut den fisk, han fiskat och redan inpac-
kat. Jag har sett med förundran på en fiskmåse, som jag
flere år haft i akademiträdgården hemtamd, att om han fått
aldrig så litet mat och någon sedermera litet jagat efter ho-
nom, har han då strax utspytt det han bekommit. Denna
egenskapen att lätt vomera har Skaparen använt att uppe-
hålla vår elofske familie.» Labben är sicke mycket delicat,
ty undertiden!? måste fiskmåsarne, då de ej hava något på
torget, öppna bakporten och kasta för honom skämder mat,
vilken han ock håller till godo. Svartlasse? är mycket vig,
så att han alltid tager maten i luften, då han kastas åt ho-
nom av måsen. Han är ej heller blyg, ty då fiskarena se
honom och ropa ”Elof, Elof' samt med uppsträckt arm upp-
visa för honom en liten fisk, kommer Elof flygandes åt
båten och tager lyran så snart fisken kastas.o

Bland »Bohusläns största under» räknade Linn&eus de
bekanta »skalbergem» vid Uddevalla, bestående av »snäcke-
och mussleskal, som här äro samlade i den myckenhet, att
man kan undra, det så många liv levat i världen».

Från Uddevalla gick hemresan förbi Trollhättan och
Vänersborg genom Dalsland och Värmland, Närke och Väst-
manland till Uppsala.

Ett präktigt exempel på Linneus” målande stil erbjuder
hans skildring av färden från Karlstad till Filipstad den
30 juli 1746: »Natten kom på med sitt tjocka mörker. Den
höga barrskogen syntes som en mur, dubbelt högre av mörk-
ret. Kornblixtar lyste som gasteld hastigt och ofta utan
dån. Hästarne gnistrade och slogo eld med skorna emot
stenarne. Ugglorna skreko som gastar, och nattskrävan
skärrade som en spånrock. Vulcani bleke skjortgossar?
dundrade och släggade med mer än handkrafter långt borta
vid hamrarne.»

En målande skildring av hösten, som kom tidigt detta
år, ger Linn&eus som avslutning på sin färd: »Hösten

1 Understundom. — ? Ett skämtsamt namn för labben. — 3 Sme-
derna.
