420 EN STORHETSTID FÖR VÅR ANDLIGA KULTUR.

byarna på slätten. Stararne, som med andra sträckfåglar
efter midsommaren lämna de norra provincier, uppehålla
sig här nedre emot slätten och skrika i träden till senaste
hösten. Lärkorna hänga tillrande över alla sädesfälten
tjockt som stjärnor, med en dagelig musique. Näkterga-
larne musicera alla nätter utur de lövrika lunder närmast
intill slätten. Klockgrodorne bomma och sammanringa
inpå sena aftnarne utan uppehåll. Fisk fångas utur havet
såsom ett rikt visthus, varav så många och sköna fisklägen,
som likna städer, äro inrättade vid stränderne. Bi finnas
ömnogare handhavde uti sina kupor på sandslätten, där
de vid bovetefälten samla tillräckeligare honung än hos oss
på någon annor ort. Spanska flugor finnas ock på träden
söder om Lund så allmänna, att man sällan ser något blad
av liguster och ask, som icke av dem blivit sågat. Alltså är
onekligen intet land i Sverige att förlikna emot Skåne och
intet i Europa, som det med rätta kan föresättas, då alla
dess förmåner bliva vägde emot varandra. Invånarne äro
alltså lyckelige, som bebo ett så ädelt land.» Aldrig hade
Linne&us heller blivit så frikostigt fägnad som i detta feta

land.
+ +

Genom sina odödliga reseskildringar har Linn&e&us givit
oss en hel bild av det dåtida Sverige. »Här ha vir, säger Le-
vertin, »hela landet från de norrländska högfjällen, där han
åkt i lappens ackja och sovit mellan renhudarna i kåtan,
ner till Sydskånes i bokskogen inbäddade och av rud- och
karpdammar omgivna slott, Sverige från dvärgbjörkarnas,
fjällripans och viträvens region till valnötsträdets, rådju-
rens och storkarnas, från den vintervärld, där hungersbrö-
det bakas av korn och ärter, av tallbark och mossa, ner till
landet Gosen med bovetegröten och de färska limporna.
Eller — om man vill gå över landet i andra riktningen —
hela Sverige från Gotska Fåröns sandberg och strandhavre,
där spelmannen med säckpipan och drycken vid gästabudet
stammade från Ösel på andra sidan Östersjön, från Gott-
lands sydländska stränder och Ölands hedar till klippku-
sterna längst västerut, där Linné ”botaniserade på havsbott-
