444 EN STORHETSTID FÖR VÅR ANDLIGA KULTUR.

I sin brinnande iver för sin vetenskap unnade sig Celsius
ingen rast, ingen ro. Om dagen höll han föreläsningar för
ungdomen; nätterna tillbragte han med astronomiska ob-
servationer i det kalla och dragiga observatoriet. Det blev
för mycket för hans svaga kroppshydda. Lungsoten tog
överhand med honom.

Hur överhopad Anders Celsius än var av göromål, tycktes
han dock aldrig ha bråttom. Alltid var han förnöjd och glad,
även i lidandets dagar, och frimodig gick han döden till
mötes i den ålder, som eljest är livets middagshöjd. Den
25 april 1744 gick han bort med hoppet riktat mot högre
ljusare rymder

vän dit alla stjärnor gå,
än dit alla tankar nå?.

Litteratur: H. Hildebrand Hildebrandsson, Anders Celsius
1701—1901 (Nordisk tidskrift för år 1901).

Torbern Bergman och Karl Vilhelm
Scheele.

två män med europeiskt rykte, den skarpsinnige,

grundlärde professor Torbern Bergman och hans
lärjunge Karl Vilhelm Scheele. De höra bägge till sin
vetenskaps grundläggare.

Bägge blevo de också, liksom Anders Celsxus vetenskapens
martyrer. Ett rastlöst arbete i ohälsosamma laboratorier
klippte av deras livstråd i förväg. Bergmans starka ande
kämpade dock i åratal segerrikt mot sjukdomen. Aldrig
talade han om sina lidanden, blott om de verk, han skulle
fullborda, och ännu märkt av döden, började han nya ve-
tenskapliga undersökningar. Arbetet var hans allt här i
livet.

PÅ KEMIENS område hade Sverige under 1700-talet
