STUDENTLIV PÅ 1700-TALET. 461

att ej låta förleda sig till att hysa några ofördelaktiga tan-
kar om Linneus, som tvärtom vore en heder för vårt land.
Och han talade så varmhjärtat om Linn&eus” strävsamma,
i fattigdom genomlevade studentdagar och Guds underbara
försyn, som lett honom, att ungdomen stod tyst och lyss-
nade med blottade huvud.

Då Beronius slutat, greps ordet genast av Linnei vän,
magister Karl Klingenberg, som tog itu minst lika skarpt
med Wallerius, och även mot honom använde dekanus
fåfängt sitt maktspråk. Följden blev bara en allt hetsigare
ordväxling mellan Rosén, Klingenberg och Wallerius med
vett faseligit gny och oväsende». Studenterna stego upp på
bänkarna, hoppade, stampade, skrattade och skreko, allt
under det att latinska otidigheter flödade. »Jag har aldrig»,
säger en av de närvarande, »shört ett sådant ovett på latin;
säges ock, att det aldrig vid Uppsala universitet förr passe-
rat så grovt.» Wallerii avhandling slets i tusen stycken,
så att golvet efter aktens slut var översållat med trasor av
hans opus. Det hela hade blivit en komplett akademisk
skandal.

Rosén klagade inför akademiska konsistoriet över att han
blivit skymfad i sin ämbetsutövning som dekanus, men
Beronius opponerade sig mot honom även här, därför att
han utan giltig orsak blivit »med eftertänkeliga ord av herr
decano tilltalters. IKonsistorium »höll emellertid för efter-
tänkligt att än anställa någon vidare rannsakning av fruk-
tan att uppväcka även någon oro ibland själva ungdomen,
som torde så snart vara benägen att taga partis. Och så
stannade det vid en anhållan, att rektor magnificus måtte
genom ett påbud på universitetets anslagstavla inskärpa,
huru studenterna borde förhålla sig vid blivande disputa-
tioner. Så skedde också. På det ädla romarspråket upp-
manades den studerande ungdomen att undvika stim och
buller och sitta kvar på sina bänkar, att framföra sina ar-
gument stilla och hövligt, icke trätgirigt, att icke sönder-
riva disputationer samt att icke obetänksamt motsäga eller
på annat sätt förnärma dekanus — allt detta, »emedan Gud
är allestädes närvarande och således ser även vad vid dy-
lika tillfällen göres.

Som bekant slutade detta akademiska frispektakel med
