466 EN STORHETSTID FÖR VÅR ANDLIGA KULTUR.

De som påpekade, i vilket vanrykte akademin skulle råka
med anledning av dylik slapphet, talade för döva öron.
Bröderna Höppener stodo där med palmer i händerna. Att
det varit de, som förövat våldet mot rådman Westman,
lider intet tvivel.

Per Johan Flöppener hade nu fått blodad tand på advo-
katyrens ädla konst och begagnade sedan varje tillfälle att
ytterligare fullkomna sig i yrket. Han processade med sina
syskon om arvet efter fadern, han processade med sin hustrus
släktingar om arvet efter sin svärfar, han levde i arvspro-
cesser. Han processade även för andras räkning, och advo-
katbanan blev hans egentliga levebröd. Men vid sidan därav
drev han politiskt skriftställarskap, först i Mössornas och
sedan i Gustav III:s tjänst, och det renderade honom också
en del. Att Höppener på det sättet kunde tjäna så olika
herrar efter varandra framstår dock i förmildrande dager,
när man finner, att han i bägge fallen var samme man så
till vida, som han hatade allt vad aristokrati och byråkrati
hette. Därigenom har han fått över sig en gloria av folkvän
och entusiastisk anhängare av de demokratiska principerna.
Glorian förbleknar dock inför det faktum, att det mera var
hans personliga ilska mot verkliga eller inbillade fiender
på samhällets höjder, som talade genom hans ord, än någon
verklig medkänsla med de små och betryckta i samhället.
Och i allt vad han sade, var han en frasmakare, som dekla-
merade och domderade och skällde ned sina motståndare
såsom idioter eller rackare i stället för att vederlägga dem
med bevis. I längden hämnar sig lyckligtvis en sådan po-
litik på dess utövare själv, och det fick Höppener också be-
sanna. Till slut blev det knappast någon, som hörde på,
vad han hävde ur sig. Med all sin advokatyr kunde han
ej heller klara sig undan ekonomisk ruin. Han måste göra
konkurs och levde de sista åren på en väns nåd, olycklig
både som make och fader: »Äldsta dottern blind, de tvenne
andra lägrade . . . Vilka öden! Förbannade ödenl utropar
han. Först år 1802 gjorde döden slut på hans olyckliga livs-
öde. Han var då nära 77 år gammal.

x d
