STUDENTLIV PÅ 1700-TALET. 467

För att nu återgå till studentlivet vid Lunds universitet,
så är det klart, att myndigheternas oefterrättliga slapphet
mot sådana våldsverkare som bröderna Höppener måste
uppmuntra till fortsatt ofog. Att studenterna överföllo folk
med snöbollskastning och på annat sätt ofredade allmänheten
hörde länge till det akademiska livets mindre trevliga sidor.
Och dessemellan tog sig det ungdomliga okynnet utlopp i
sådana scener, som när ett sjuttiotal åhörare av professor
Laurells privata föreläsningar företogo sig att driva med
den originelle läraren, vars vetenskapliga meriter voro högst
medelmåttiga, medan däremot hans antikvariska fantasier
voro så mycket ryktbarare. Han berättade en gång, att han
julnatten i drömmen sett Kristi ansikte, bildat av »de meste
runske bokstäverna», och lät rita av denna uppenbarelse.

De bråkiga ungdomarna började mitt under den nämnda
föreläsningen att kliva upp på stolar och bänkar, knäcka nöt-
ter och kasta skalen i föreläsarens peruk, brottas och knuffa
varandra, så att de voro nära att slå omkull även professorn.
Då måste självaste professorskan gripa in. Denna manhaf-
tiga dam, som höll riktig hökarbod i sitt hus och sålde allt
möjligt, körde helt enkelt ut hela auditoriet, och från den
dagen fick det vara slut med hennes mans privata företäs-
ningar — de offentliga bevistades lyckligtvis endast av hans
släktingar och barn med informatorer.

Litteratur: Otto Sylwan, Från stångpiskans dagar; häft. kr. 3: —
