SVERIGES SISTA HÄXPROCESS. 475

nekade hon till att ha skadat djur eller människor, ehuru
fanen bett henne därom.

En annan kvinna bekände, att hon ridit till Blåkulla på
en kviga, tillhörande Erik Johanssons far; och hade kvigan
därvid blivit »på sidorne och ryggen något skallug samt på
knotorne litet rödsprutig». På tillfrågan, varpå det kunde bero,
uttryckte hon den förmodan, »att kvigans rygg understundom
blivit stött emot topparne av trän, hon farit över».

När turen kom till Giölis Sara Ersdotter, en flicka om 17
år, erkände hon efter en stunds nekande, att hon sistlidne
Kristi himmelsfärdsdag mött gossen Erik på heden vid Kils-
byn. Han hade då frågat henne, »om hon ämnade följa tors-
dagskäringarne, vartill hon dock intet svarat utan gått åter
hemåt; och vid det hon nästan hemkommit, har Sara åter
vänt om och gått efter Erik samt vid anträffandet honom
ovetandes fattat i axeln samt därvid ryckt honom på sitt
knä, varvid Erik upptagit kjortelen och med handen utryckt
några hår av Saras blygd, som dock ej gjort ont, varefter
denne hemgått.» Att hon varit på Korpbacken den omtalade
natten ville hon dock ej vidgå, förrän hon fått handklovar
påskruvade. Då bekände hon inför länsman Tillberg, enligt
vad denne berättade, oatt natten efter Kristi himmelsfärds-
dag sistledne har fanen, svartklädder med peruk samt av
däjelig och ung skapnad, till henne inkommit, som då allena i
en stuga och säng legat, samt tillsagt henne uppstiga och följa
sig,. Flickan hade genast lytt, och utkommen på gården hade
hon funnit även sin moder där. Satan hade nu bett dem bägge
sätta sig på en vitfläckig ko, som stod på gården, och på den
hade de farit upp genom luften till Korpbacken.

Så framkom den ena bekännelsen efter den andra, allt
efter som länsman Tillbergs handklovar och andra tortyrred-
skap gjorde sin verkan. De flesta sade sig ha lärt trolldoms-
synden redan i barndomen av sin moder eller någon annan
äldre kvinna, som tydligen i sin ungdom varit med om de
stora trolldomsprocesserna på Karl XI:s tid. Somliga av dem
förnekade, i likhet med Karin Larsdotter, att de plägat um-
gänge med fanen, »ehuru han därom bett dem», medan andra
»på det högsta påstodo», att han vid olika tillfällen »köttslig
beblandelse med dem plägat?.

En riktigt förhärdad trollpacka var uppenbarligen Giölis
