SVERIGES SISTA HÄXPROCESS. 477

aldrig haft något smörjehorn. Men rättens medlemmar lade
märke till att alltid, »när rätten eller Brita själv kom att
nämnda fanen, nigde hon med största vördnad, som aldrig
förmärktes, när Gud blev nämnd».

Här behövdes uppenbarligen kraftiga medel, och så före-
skrev häradsrätten, att Brita skulle oslindrigt och varsamt på
väggen uppdragas». Det verkade, och den efterlängtade be-
kännelsen kom ur henne. Av behandlingen hade hon blivit
blodig om händerna, men det förklarade Tillberg härleda
sig bara därav att handklovarna varit för löst tillskruvade,
»så att hon av ilska sökt händerna utdraga». Hon hade alltså
egentligen behandlats för milt.

Rannsakningen hade pågått i tre veckor, från den 17 augusti
till den 8 september, då rätten beslöt uppskjuta denna brott-
målssak till den 1 oktober, enär man ville höra även smeden
Lång Erik Ersson och skomakaren Per Olofson, vilka nu be-
funno sig vid sina långt avlägsna fäbodar. Under tiden blevo
samtliga de anklagade utom två, som ställde personlig borgen
för sig, ouppå allmogens och socknemännens samt nämndens
enträgna begäran, till undvikande av vidare befarad olägen-
het, till Falu landsfängelse insändes.

x

När de stackars kvinnorna kommo till Falun, befunno de
sig i ett så ömkligt tillstånd, att landshövding von Hauswolff,
som var en human man, genast insåg, att här var något på
tok, och befallde, att de skulle förhöras av prästerskapet.
Detta skedde också i september.

De arma offren fingo i lugn och ro besvara en del frågor,
sådana som denna: »Haven I någonsin åstundat hjälp av
nhina onde?» De svarade den ena efter den andra: »Det har
jag aldrig gjort, ej heller vill nånsin göra. Gud bevare mig,
han är en själamördare — Gud i himmelen bevare min själlv

»Haven I lärt någon konst, antingen av hin onde eller hans
redskap?» Svar: »Aldrig har jag lärt eller hört sådant.»

Alla förnekade, att de varit på Korpbacken. Vad de därom
hade bekänt för domaren och länsmannen, det hade de gjort
sför pina, hunger, hot, hugg skull.

En av de anklagade sade, atti hon av skrämsel liksom varit
från vettet, så att hon icke vetat, vad hon sade. En annan
