490 POMMERSKA KRIGET OCH HATTPARTIETS FALL.

liva hug och lust till tjänsten och skräda ut ur armén dem,
som tjäna för fredens skull och icke för krig».

Så blev slutet det, att svenska regeringen den 22 septem-
ber 1757 utan riksdagens hörande antog Frankrikes och Öster-
rikes anbud och förband sig att med 20,000 man deltaga
i kriget. Var det lömskt och fegt handlat av Sverige att
sluta sig till Preussens många fiender? Ja lika mycket som
Preussens beteende år 1715, när Sverige kämpade en för-
tvivlad kamp för sitt självbestånd.

Vid underrättelsen om svenskarnes fredsbrott skall Fred-
rik II ha utropat: »Se där en följd av min systers förlöpningar
mot svenska nationenl»

Men hur sattes Hattarnes stora erövringsplaner i verket?
De svenska trupperna voro fåtaliga, oövade och illa utrustade.
Det mesta av statsinkomsterna gick ju åt till understöd åt
fabrikerna. Och de summor, som användes på försvaret,
hade huvudsakligen gått till befästningar och till skärgårds-
flottan. Men för det rörliga lantförsvaret hade intresset
slappnat, om man bortser från några förordningar med av-
seende på hårpiskornas beskaffenhet och andra saker rörande
klädseln.

Det nu gällande exercisreglementet iör infanteriet, som
var från 1751, stod i huvudsak på samma ståndpunkt som
Karl X II:s, men paraddjävulen och det militära pedanteriet
grasserade nu på äkta 1700-talsmanér. Vid regementets
uppställning skulle alla bussar vara »riktigt tillstädes, nyktre,
försedde med full mondering och ammunition, snygge med
stövletter, skor och halsdukar, piskorne i håret, geväret
blankt och i gott stånds. I all tjänstgöring skulle soldaten
vara »väl påklädd, halsduken slät och hård till halsen, pi-
skorne i håret lika långa och lika tjocka, västen väl neddra-
gen, gehänget så spänt, att värjan sitter stadigt, stövlet-
terne väl uppdragne, bandoläret väl tillbakars och så högt
spänt, att när karlen nedsträcker sin högra armi, han då
kan gripa med full hand under kanten av taskan, hattarne
väl uppfästa och egalt på huvudet, nämligen något ned-
tryckte på den högra sidan, med spitsen till vänstra sidan
av ögat. Karlen bör utom tjänstgörandet alltid hava håret
