POMMERSKA KRIGET. 511

hausen en man, som i dessa partilidelsernas tider åtnjöt en
sällsport allmän aktning. Hans nitiska och oegennyttiga ar-
bete i allt vad han tog sig för var höjt över varje beröm. Det
bottnade också i ett gott hjärta, varför han överallt, där han
gick fram, blev avhållen av hög som låg.

En av den nye överbefälhavarens första åtgärder blev
att följa Ungern-Sternbergs exempel och draga sig tillbaka för
en anryckande överlägsen preussisk armé till Stralsund och
Röägen igen. Det fanns faktiskt ingen annan råd, om armén
ej skulle riskera att bli avskuren från sina sista tillflykts-
orter. Däremot begick Lantingshausen ett fel, då han för-
summade att i tid draga till sig de svenska garnisonerna i de
båda preussiska städerna Anklam och Demmin vid Peene.
Försummelsen hämnade sig, då de bägge platserna blevo
inneslutna av överlägsna preussiska trupper och efter ett
modigt försvar måste kapitulera. Det medförde en kännbar
förlust av mer än 2,500 man. — Men ännu större var den
preussiske överbefälhavarens fel, då han icke begagnade
tillfället att avskära svenskarne från Stralsund. Ty hade han
det gjort, skulle fiendens öde med all säkerhet ha legat i
hans hand. Konung Fredrik gav också ett mycket kraftigt
uttryck åt sitt missnöje.

I Stralsund var ingenting ordnat för truppernas mottagande,
ty man hade ej tänkt sig, att slutet på 1758 års fälttåg skulle
bli detsamma som på föregående års. Det blev under sådana
förhållanden ingen lätt sak att bereda de sjuka nödig vård
och lämplig föda, helst stadsborna visade sig så ogina, att
de ej ens ville lämna dem litet vatten.

Vistelsen i de svenska vinterkvarteren blev dock denna
gången lugnare och drägligare, tack vare att det blev blid-
vinter. Trupperna sluppo därför att såsom under den förra
vintern slita ut sig på issågning. Men kvarteren voro lika
dåliga nu som då, och den kost, som bestods soldaten, ut-
gjordes alltjämt mest av förlegade salta magasinsvaror.
Snart härjade därför smittsamma febrar, diarré, rödsot och
andra sjukdomar på ett fruktansvärt sätt. Genom regnig och
råkall väderlek förvärrades tillståndet så, att i februari
1759 en tredjedel av armén låg sjuk. Vid livregementet till
häst, där det stod allra värst till, voro av en hel skvadron
blott sex man friska. Men de indelta svenska soldaterna kla-
