526 POMMERSKA KRIGET OCH HATTPARTIETS FALL.

stekta och doppas i litet salt, har man både bröd och sovel
och kan leva därav flere dagar. Han och många hade un-
derrättat sig, huru de sättas och skötas, och att nästan
aldrig någon missväxt infaller med denna jordfrukt.»

Till en så avlägsen landsända som Tåsjö socken i nord-
östra hörnet av Ångermanland lär potatisen ha kommit
något av de första åren på 1800-talet. Då köpte en ny-
byggare några av de dyrbara rotknölarna på Åsele mark-
nad, satte dem i jorden och fick en skörd, som kunde rym-
mas i en korg. Den skörden höll han »lika rar som soc-
kergrym!. Under de första åren åts potatis blott vid de
större högtiderna, och då barnen vid påsk fingo välja mel-
lan dem och ägg, valde de givet potatis.

Litteratur: Teofron Säve, Sveriges deltagande i sjuåriga kriget

åren 1757—1762. Hälft. kr. 10:—; inb. kr. 12: —
(med utförlig litteraturförteckning).

Carl Grimberg och Hugo Uddgren, Svenska kri-
garbragder.

Fredrik Axel von Fersens historiska skrifter, utgifna
af R. M. Klinckowström: del VIII; häft. 3 rdr
25 öre.

I. C. Barfod, Märkvärdigheter rörande skånska adeln.

Hattväldet lutar mot sitt fall.

got på kriget gått om intet, i samma mån hade ak-

tierna sjunkit för det parti, som »begynt kriget med
Sauls fåvitsko och de moabiters skryts, för att använda
biskop Serenii ord. Och när 1760 års riksdag samman-
trädde, stod Hattväldet på ganska svaga fötter. Det pom-
merska kriget hade varit menligt ej blott för partiets an-
seende utan också för statskassan. Rikets finanser hade
dock långt förut råkat i lägervall, dels genom det ryska
kriget, dels genom de slösande understöden åt fabrikörerna

I samma mån, som förhoppningarna att kunna vinna nå-

1 Så berättade nybyggarens 97-åriga dotter, »mor Tåquist>, år 1889
för skildraren av Tåsjö sockens historia, regementspastor Erik Mo-
din. Nybyggaren i fråga bodde på Skansnäset, och hans namn var
Anders Jönsson.
