HATTVÄLDET LUTAR MOT SITT FALL. 531

det förtjänar påpekas, att Salander var delägare i åtminstone
två fabriker. Men då man fäller domen över denna brutala
syn på allt vad människovärde heter, finnes dock den för-
mildrande omständigheten, att denna tid nästan fullständigt
saknade de flesta av de bildningsmedel, som i våra dagar
äro tillgängliga för litet var, såsom bibliotek och tid-
ningar, snabba samfärdsmedel m. m. Ledighet blev där-
för ofta av ondo. Och så var det ju icke den enskildes
utan nationens välstånd och makt det gällde. För
statens trygga utveckling och självbestånd fick den en-
skildes frihet och lycka stå tillbaka. Man stirrade sig så
blind på det s. k. statsintresset, att blicken skymdes för det
faktum, att staten dock består av individer, av människor,
vilkas lycka eller olycka även är sambhällets.

Ja förblindelsen gick så långt, att man kunde få höra
de torraste nationalekonomer nästan råka i extas vid tanken
på vilken välsignelse fattigdomen var för samhället:
»Ty om alla människor hade penningar nog, vem skulle då
arbeta? Vad uselhet skulle icke då vara över människorna?
Därföre synes det mig, att fattigt folk i ett land, allenast
de bliva rätt anförda, äro en större skatt och välsignelse
än allt silver och guld; och har Herren Gud icke förgäves
gjort en sådan åtskillnad mellan människorna.»

Även arbetarnes små barn borde så tidigt som möjligt
sättas i industrins grottekvarn. Salander hyser den upp-
fattningen, att »ett barn, av vilketdera könet vara må, kan
på sjätte eller sjunde året begynna arbeta och brödet för-
tjäna — det är ostridigtb. Och han frossar i tanken på
att den, som började så tidigt, skulle därigenom vinna en
sådan händighet, att han vid mogen ålder kunde arbeta
dubbelt så fort som andra och mycket bättre.

Det är mot ett nationalekonomiskt system med så brutala
konsekvenser, som Nordencrantz drager i härnad. I stället
för statsmakternas ideliga ingripande med »jämkning» eller
reglering av de ekonomiska lagarna på näringslivets olika
områden, ser han idealet i 1:naturens egen lag», och
den nya principen blir fri tävlan. Bort alltså med stats-
tvång och reglering! Bort med förbud och privilegier, som
gynna en ort eller person på andras bekostnad! Ett affärs-
företag, som ej kunde hållas vid makt annat än genom »re-
