534 POMMERSKA KRIGET OCH HATTPARTIETS FALL.

att säga, så blev det ju i själva verket de kontrollerande, som
kontrollerade sig själva. Kom den från regeringen, så gjorde
den just inte heller mycket kraftigare verkan, så beroende
som den högsta statsmyndigheten i sin tur var av ständerna.
Ett exempel kan vara nog. År 1747 upptäckte man, att be-
tydande underslev begåtts av en kamrer i manufakturkon-
toret, och att dessa pågått i flere år. Då man skulle närmare
undersöka saken, befanns det, att detta ämbetsverk aldrig
brytt sig om att avsluta något års räkenskaper. Enligt van-
ligt rättsmedvetande borde naturligtvis hela ämbetsverket
ha ställts under rannsakning och dom, men dess chef var
Hattchefen Karl Gustav Tessin, och därför »svampen på,
svampen påb Att se statens medel så lättsinnigt förfaras
kunde ej annat än verka förslappande på ansvarskäns-
lan hos den svenska ämbetsmannakåren, hur dugande
och intresserad den än månde vara. Också blevo ämbets-
männens godtycke, vårdslöshet och ogina bemötande mot
rättssökande ofta ämne för klagomål, särskilt i de »margfaldiga
besvär», som bondeståndets riksdagsmän fingo med sig hem-
ifrån.

Hattarnes många fel och synder på både den inre och den
yttre politikens fält gav luft under vingarna åt en opposition,
som från olika håll samlade skaror av anhängare. Så bildades
ett nytt motparti, »det yngre Mösspartietr, som vid
1760 års riksdag stod färdigt att upptaga en kamp mot det
härskande partiet.

Haltpartiets egna led voro nu ej längre så fast samman-
hållna som förr. Rådet hade retat emot sig det högre armé-
befälet, som förut utgjort parliets säkra stöd. Särskilt vände
sig generalernas harm mot Höpken, vars despotiska och retliga
lynne tagit sig uttryck i så många sårande tillvitelser mot
arméns ledning. Den tanken vann därför snart insteg bland
Hatltarne, att om man skulle kunna rädda partiets maktställ-
ning, måste man vara beredd på att offra kanslipresidenten
och de rådsherrar, vilka ivrigast förordat kriget, alldeles
som man eftler ryska kriget offrat generalerna åt den allmänna
förbittringen.
