536 POMMERSKA KRIGET OCH HATTPARTIETS FALL.

lingskraft, som förskaffade honom lovord av både Fersen
och Lantingshausen. Och på ett område inom krigstjän-
sten var han helt enkelt storartad — det var som spion.

På sina gods i Småland gjorde han sig känd som en
»bondeplågare» av värsta slag, medan han i det offentliga
livet koketterade med sin frihetskärlek. En försumlig piga
tvingade han t. ex. att sätta sig på en brännvinspanna och
stekte halvt ihjäl henne. Också blev han utsatt för flere
mordförsök av underhavande. Men rädd var han inte. Till
en torpare, som i mörkret sköt på honom genom fönstret
men bommade, ropade han — ty han anade vem skytten
var —: »Du skjuter som en stackare, Jan Persson.»

Under sina studentår i Lund hade han gett sin gode fader
rika anledningar att klaga över sonens »vårdslöshet och
obändiga lynne», hans bakslughet och benägenhet för -alle-
handa odygder. Faderns brev till Karl Fredriks informator
handla till god del om hans sorgebarns trotsighet och oarter.
Särskilt gjorde det honom bekymmer, att ynglingen, i stället
för att söka bildande och förädlande umgänge vid universi-
tetet, slog sig i slang med en illa känd kapten. Om ej vanliga
straff och förmaningar hjälpte mot sonens »avvikelser från
dygdem, borde informatorn traktera honom, såsom en för-
därvad yngling, med spö och skilja honom från allt um-
gänge. »Mot detta hårda huvud kunna inga så hårda steg
vidtagas, att de icke få mitt gillande», skriver den bekymrade
fadern. Den gamle blev till slut så utledsen på ynglingens
pliderlighet>, att han försökte få honom in vid krigsmakten.
Men första försöket misslyckades. General Däring, till vil-
ken han vände sig, ville icke ta emot unge Pechlin vid sitt
regemente, dels för hans dåliga seder, dels för hans oansen-
liga växts skull.

Med Pechlin och de missnöjda Hattarne förenade sig på
riksdagen både Möss- och hovpartiet till gemensam kamp
för att störta Hattrådet; och under växande förbittring gingo
oppositionens talmän till storms mot rådet, för att det kastat
riket i ett onödigt krig. En av de häftigaste talarne kallade
regeringsbeslutet om detta krig utan ständernas hörande för
sen oerhörd gärning, djärv och förmäten, som satt kniven mitt
i hjärtat på svenska fri- och säkerheten, Låtom oss>, utropade
