542 POMMERSKA KRIGET OCH HATTPARTIETS FALL.

Vid slutet av den långvariga riksdagen 1760—062 sutto
Hattarne ännu kvar vid makten. Men deras dagar voro
räknade. Den ekonomiska nöd, vari de bragt riket, var nu-
mera ohjälplig. Katastrofen påskyndades genom den handels-
kris, som år 1763 utbröt i hela Europa med anledning av kri-
gets slut och övergången till fredliga förhållanden. Det var
en »fredskriso, sådan som brukar följa på långvariga och om-
fattande krig, under vilka en mängd affärsmän inrätta sig
efter de affärskonjunkturer med höga priser, som kriget fram-
kallat. Nu fick man se det ena stora utländska handelshuset
efter det andra ramla. Då var det för de svenska affärsmännen
slut med handelskrediten, och deras växlar inkrävdes till
betalning. Sin vana trogna bestormade de nu regeringen och
banken med böner om hjälp. Men regeringen hade själv inga
pengar. De franska subsidierna hade ju torkat in, försöken
att upptaga lån slogo slint både utomlands och här hemma,
och bevillningen gav icke på långt när, vad som beräknats.

Då affärsmännen alltså måste hänvisas till att reda sig själva,
blev följden en mängd konkurser, och endast de mest bety-
dande och solida handelshusen överlevde krisen oskadda.
Flere fabriker måste nedläggas, och skickliga arbetare blevo
arbetslösa och sökte sig i stort antal utomlands. Ensamt
under året 1763 nedlades 621 vävstolar, därav 421 till-
hörande sidenväverierna, vilkas antal därigenom minskades
med en tredjedel. Tillståndet förvärrades ytterligare genom
en förödande boskapspest, som år 1762 kom över från
Danmark till Skåne och under två års tid hemsökte hela
Sverige.

Kursen på sedlarna jagades upp ända därhän, att de gällde
för blott en tredjedel av namnvärdet, och statsbristen växte
med fruktansvärd fart. Skulle regeringen bli tvungen att
sammankalla ständerna? Det vore liktydigt med Hattarnes
fall. Ty vem ville väl uppträda som målsman för en stats-
konst, vars verkningar på detta sätt dagligen och stundligen
tryckte envar? Därför sökte rådet i det längsta krångla sig
undan den åtgärden. Men när alla andra utvägar att skaffa
pengar visade sig vara stängda, måste man bita i det sura
äpplet och utlysa en riksdag till i januari 1765.

Den parlikamp, som nu förestod, skulle genom utländsk
påverkan bli hätskare, än vad som annars behövt bli fallet.
