HATTVÄLDET LUTAR MOT SITT FALL. 543

Ryssland började nämligen nu återigen taga en intresserad
del i Sveriges inre angelägenheter. Herraväldet över tsar-
riket hade i juni 1762 övergått till Peter III:s gemål Katarina
II. Peter själv blev nämligen då genom en palatsrevolution
berövad krona och liv. Katarina hade ett gott öga till Polen,
och på hösten 1763, då August III dog, fick hon ett gynnsamt
tillfälle att verka för sina intressen där genom att taga del
i de tronstrider, som nu efter gammal vana utbröto. Därvid
var Preussens medverkan av stort värde, och Fredrik II
mötte enne också mer än villigt på halva vägen. Men bägge
hade de att räkna med, att Frankrike skulle försöka korsa
deras planer på att utvidga sin makt på det arma grannlan-
dets bekostnad. Naturligtvis skulle Frankrike då återigen
försöka att hetsa Sverige till krig. Alltså fick Osterman,
den ryske ministern i Stockholm, order att understödja Möss-
partiet vid de kommande valen. Åter spunnos ryska intriger
i Sveriges huvudstad, och rublerna började rulla.

Men lika viktigt som det var för den ryska politiken att
störta det fransksinnade partiet i Sverige, lika angelägen var
Katarina att förhindra att någon stark regeringsmakt bil-
dades, ty då kunde det bli slut med Rysslands möjligheter
att med framgång inblanda sig i partistriderna. Därför borde
Osterman även verka för att upprätthålla 1720 års regerings-
form, vari Katarina såg källan till Sveriges vanmakt.

Dessa åsikter delades också av Fredrik II, och då han på
våren 1764 ingick ett förbund med Katarina, vilket var riktat
mot Polens självständighet, iovade de bägge monarkerna
varandra i en hemlig artikel att med gemensamma krafter
bekämpa det franska partiet i Sverige och vaka över att dess
regeringsform icke omstörtades.

En ännu större fara hotade emellertid vårt land därigenom
att även Danmark påföljande vår lovade Ryssland att sam-
arbeta med dess sändebud vid de svenska riksdagarna och
försöka upprätthålla Sveriges regeringsform. Danmark fruk-
tade nämligen framför allt en utvidgning av konungamakten
i Sverige.

Slulligen ställde sig även England, som ju av gammalt var
Mössornas vän, på samma sida som Ryssland, Preussen och
Danmark. Dess intresse låg egentligen i att motarbeta Frank-
rike och göra Katarina 1I välvilligt stämd i syfte att uppnå
