552 DE YNGRE MÖSSORNAS TID 1765—1769.

räfst, som låg dem allra mest om hjärtat: vidräkningen med
växelkontoren. Den sköttes av en särskild stor deputation.
På dessa växelherrar, dessa blodsugare, vilka riktat sig ge-
nom att utarma alla andra, samlade sig hatet och hämnd-
lusten hos alla dem, som blivit lidande genom rikets van-
skötsel.

Isynnerhet var förbittringen gränslös mot Kierman, ty
han hade börjat med tomma händer, men sedan han blivit
en rik man, hade han med uppkomlingens övermod pöst och
prålat med sin rikedom. Här om någonsin var domen fälld
på förhand. Och ej nog med hans okristliga vinster på växel-
kontoren; han hade också missbrukat sin ställning som banko-
fullmäktig till att driva stora affärer för egen räkning med
bankens pengar och över huvud taget styra och stlälla med
rikets medel så, som det bäst passade för hans egna affärsföre-
tag. Därigenom hade han »skadat riket i en gruvlig måtto».

Till en början beslöt sekreta utskottet, att han och hans
bolagsmän skulle ställas under bevakning i sina hem. När
de sedan försvarade sig mot de gjorda beskyllningarna, väckte
deras försök att »med varjehanda skäl söka bemantla sina
förbrytelser» en sådan vrede, att stora deputationen beslöt,
att Kierman ögonblickligen skulle sättas i allmänt fängelse.
Då han på natten fördes dit, samlades en uppretad folkmassa
utanför hans bostad, kastade stenar genom fönstren, överföll
vakten och hotade med att själv skipa rättvisa, så att man
måste skicka förstärkning till vaktmanskapet för att rädda
fången undan den upprörda hopen.

I juni var den stora deputationen färdig med sin uträkning
av de Kiermanska växelkontorens skuld och hade kommit till
det resultatet, att bolagsmännen egennyttigt tillskansat
sig över 6 millioner daler s. m. av staten. Hur rågat Kiermans
syndamått än månde ha varit, så blev dock förfaringssättet
mot de anklagade i hög grad rättsvidrigt. De fingo icke
försvara sig, och man brydde sig ej ens om att bevara skenet
av laga rättegångsformer. Straffet blev också strängt. Kier-
man dömdes till en månads fängelse vid vatten och bröd samt
livstids fängelse å Marstrands fästning. De andra bolags-
männen straffades med fängelse, böter eller förlust av bor-
gerlig näringsrätt för längre eller kortare tid. Präste- och
bondeståndet hade velat skärpa Kiermans straff med scha-
