558 DE YNGRE MÖSSORNAS TID 1765—1769.

förtjusning. Helt och hållet förmådde dock ej heller M össorna
avstå från lusten att visa sin allmakt även genom ämbets-
tillsättningar och vid sådana tillfällen ha sina vänner i åtanke.

Under det ivriga strävandet att spara, var sparas kunde,
läto Mössorna även försvarsverket lämna sina bidrag till
den stora reduktionen. Anslaget till fästningsbyggnaderna
i Finland nedsattes till en niondel av vad det ursprungligen
varit, och Ehrensvärds föreställningar mot beslutet lämnades
utan avseende. I stället blev han själv ventledigad» från be-
fattningen med Sveaborgs uppbyggande, och befälet över
skärgårdsflottan tog man ifrån den hatade Hattchefen på
grund av utlåtande från flottans chefer, att ärenden rörande
galärernas utrustning och manövrering kunde skötas endast
av dem, som voro sjömän till yrket. Även anslagen till flot-
tan minskades, och vid den värvade armén gjordes betydliga
indragningar.

Resultatet av alla dessa räfster, indragningar och bespa-
ringar blev också, att statsbristen högst väsentligt minskades,
och att ytterligare lån kunde undvikas.

Mössornas i allmänhet så välbehövliga och prisvärda spar-
samhet kunde dock ibland gå till överdrifter med komisk
bismak, såsom då kronprinsen på våren 1766 skulle besöka
Uppsala i enlighet med förra riksdagens önskan, att den
blivande konungen skulle göra resor till olika landsändar.
För detta ändamål hade ständerna då anvisat en årlig summa
av 20,000 daler s. m. I anledning därav lät nu rådet i stats-
kontoret lyfta beloppet. Men när sekreta utskottets ledamöter
fingo höra detta, upptogo de rådets åtgärd mycket onådigt
och tyckte, att den utgiften borde ha kunnat besparas stats-
verket. Så formulerades dock deras synpunkt på saken inte
offentligt, utan det skäl, som förebars för att hindra resan,
var, att kopporna sades gå i Uppsala, och att H. K. H. icke
borde utsättas för faran att bli smittad. Utskottet lät också
genast till H. K. H. framföra sin önskan, att resan i anledning
därav måtte uppskjutas. Sekreta utskottets önskan var na-
turligtvis den blivande konungens lag.

För att råda bot på förvirringen i myntväsendet beslöto
Mössorna sig för den åtgärden att genom årliga kungliga för-
ordningar småningom sänka växelkursen, tills sedlarna åter-
fått sitt fulla namnvärde. Därhän skulle man komma efter
