584 YRIHETSTIDENS SLUTAKT.

och senare tillägg. Man ville göra slut på den farliga sam-
manblandning av den lagstiftande och lagskipande mak-
ten, som ständerväldet gjort sig saker till. Dessa bägge be-
fogenheter borde hädanefter hållas strängt åtskilda. Till
den ändan utarbetades ett lagförslag, som kallades »Akt
om personlig säkerhets. Här förbjöds att beröva någon liv,
ära, frihet, ämbete eller tjänst utan föregående dom av laga
domstol. Tortyr bannlystes, och alla extra domstolar och
kommissioner skulle för evärdeliga tider vara avskaffade.
Ständerna borde icke ingripa som domare i justitiesaker.
Ej heller skulle de bortgiva tjänster eller utdela pensioner
och belöningar.

Så tamt detta lagförslag än var, så innebar det i alla fall
ett mycket betydelsefullt försök att råda bot på de värsta
missförhållandena i riksstyrelsen. Det skulle nu bli intres-
sant att se, vilket öde akten om personlig säkerhet skulle
röna hos ständerna. Ty det sätt, varpå de komme att be-
handla denna fråga, skulle bli ett avgörande bevis för om
ständerna hade förmåga att reformera sig själva, att säga
stopp för åtminstone det värsta självsvåld, som de under
tidernas lopp lagt sig till med. Om så visade sig vara fallet
och självreformernas svåra väg väl blivit beträdd, kunde
man alltid hoppas på en fortsatt självtukt till gagn för sam-
hället i dess helhet.

För att detta skulle kunna ske, borde ständerna också
visa sig ha kraft och vilja att oskadliggöra sådana rötägg
som Pechlin. Men långt ifrån att behärskas av sådana in-
stinkter lät flertalet sig i stället ryckas med av den agitation,
som han satte i gång mot säkerhetsakten, redan innan den
förelades stånden till behandling. Vem kunde väl, dekla-
merade han, »vara skickligare att döma över lagens hand-
havande än den, som gjort och stadgat lagem». Hur me-
ningslöst »att ständerna skulle avkläda sig all förmåga och
rättighet att göra gott och hjälpa dem, som lidit orätt»!

För att ge motståndet mot säkerhetsakten sken av att
ha även de djupa leden bakom sig, fick man fram på arenan
en murarmästare, som var riksdagsman för Göteborg. Med
en vältalighet, som nog var hans egen lika mycket som hans
häpnadsväckande kännedom om lagar och förordningar,
kämpade han väldeliga för den hotade frihetens räddning.
