588 FRIHETSTIDENS SLUTAKT.

det: ett så varmt intresse hyste Ryssland och Danmark för
Sveriges fria statsskick, att de på hösten 1769 — såsom förut
nämnts — förbundo sig genom ett formligt fördrag att med
vapenmakt förhindra varje ökning av konungamakten i
Sverige. De förbundna skulle icke nedlägga vapen, med
mindre än att Danmark finge behålla de erövringar, det
kunde göra från norska sidan, och att Ryssland erhölle vad
det ville ha av svenskt land. Även Preussen ingick i detta
förbund, men Fredrik II ville icke förbinda sig till att an-
gripa Sverige i annat fall, än att konungamakten där bleve
utvidgad ända till gränsen av envälde. Han skulle i så-
dant fall bemäktiga sig Svenska Pommern.

I Pechlin hade de tre hoven funnit just det verktyg för
sina vackra syften, som de behövde. Av de främmande mi-
nistrarnes depescher finner man, dels att han efter väl för-
rättad tjänst vid riksdagens slut erhöll 100,000 daler s. m.
av Ryssland, England och Danmark tillsammans, dels att
de tre hoven lovade dela kostnaderna för en ny organisa-
tionsplan, som den store inpiskaren gjort upp för att stärka
disciplinen inom Mösspartiet och bearbeta sinnesstämningen
mot Hattregeringen. Högsta ledningen av Mösspartiet
skulle utövas från Stockholm, men dessutom borde i varje
län finnas en avlönad styresman. Det skulle åligga dessa
länschefer att »utbreda den rätta ton, som skulle inges dem av
ledningen i Stockholm, att vinna förtroende i sina län, göra
sig förtrogna med enskilda personers önskemål och göra dem
tjänsters. Riddarhusfullmakter skulle uppköpas och den all-
männa meningen bearbetas genom stridsskrifter, klubbar och
hållande av öppet bord. »Härigenom kunde partiets mest
framstående män få tillfälle att träffas under förevändning av
sällskapsliv eller samtal en gång i veckan och bleve därjämte
i stånd att visa artighet mot dem, som komme från lands-
orten.» Kostnaderna beräknades till åtminstone 54,000 daler.

a [

Under riksdagens lopp hade tre märkliga män skilts hä-
dan. En novembermorgon fann man den gamle talmannen
för bondeståndet död i sin säng. Det var dagen efter en
