ADOLF FREDRIKS SISTA REGERINGSÅR. 593

de högsta äreställena i riket. Den adlige pojken, som blev
kallad nådig redan i lindan, vande sig att betrakta annat
folk såsom föraktligt pack, som borde lyda och tjäna. Be-
gåvad med underofficers fullmakt redan i kolten, kunde
han, tack vare sitt adliga namn, vinna rask befordran vid
militären och få rikligt tillfälle att trakassera soldaterna,
därest han ej föredrog att stanna på sitt fädernegods som
bondeplågare. Men Sveriges folk borde ej längre tåla slik
behandling utan följa schweizarnes exempel och jaga »denna
despotiska ohyram» ur landet.

Det blev nu en gyllene tid för en del tvivelaktiga existenser
med journalistiska talanger. Ju giftigare smädelser de kunde
producera, ju bättre. Om tonen i de skrifter, varmed de
stridande partierna anföllo varandra, får man ett begrepp
redan av sådana kuriösa boktitlar som »Hetvägg», »Fast-
lagsris,, »Ur vägen, pillerpack», »Vet hut och skäms». Den
svenska pressen genomlevde nu sin slyngelålder. All den
smuts, som lådde vid det urartade partiväsendet, rördes
upp av denna etterdrypande press. Det var så, att alla
bättre sinnen vämjdes och bara önskade, att yxan måtte
sättas till roten på eländet.

Så blåste det upp till en storm, som skakade samhällets
grundvalar och förebådade en ny tids inbrott. Och sam-
tidigt hotade faror från den rovlystne grannen i öster i för-
bund med Danmark och Preussen. Rysslands stora fram-
gångar i ett pågående krig mot turkarne gåvo Mössorna
ökad vind i seglen, och tidningar om ryska segrar blevo i
jublande ordalag tryckta i Sverige, Hattarne till hån och

förargelse.
&

Tidigare än beräknat var skulle de uppretade stridstup-
parne inom landet möta till offentlig kraftmätning, ty re-
dan den 13 februari 1771 kallades riksens ständer att sam-
las i Stockholm. Anledningen var, att dagen förut hade
tronskifte inträffat.

På aftonen den 12 februari satt konung Adolf Fredrik
glad och munter i kretsen av sitt hov vid spelbordet, då han
plötsligt träffades av ett slaganfall. Knappt hann man att
föra honom in i ett annat rum och lossa hans halsduk, förrän
