STÄNDERVÄLDETS SISTA TID. 599

bön göra upp en rangordning dem emellan, men till mångas
bestörtning sätter han de nyttigaste djuren i högsta rang-
klassen, under det att de »ädla» rovdjuren komma i den
lägsta, tillsammans med paddor, vägglöss och dylika otrev-
liga djur, ovar efter sin ålder i tjänsten».

Av den försonlighetens anda, som talat från tronen, märk-
tes bland rikets ständer icke ett spår. Talmansvalen för-
siggingo i en så upphetsad sinnesstämning, att man aldrig
sett maken. I samtliga ofrälse stånd segrade Mössorna,
inom prästeståndet dock först sedan de med ryskt guld lyc-
vats vinna tre röster från motståndarne. Det kostade dem
över 50,000 daler s. m., men pengarna voro väl använda,
ty Mössorna voro nu riksdagens herrar.

Kom så turen till utskottsvalen, och kompositionen skulle
undergå sitt första avgörande prov. Den bestod det dåligt.
Borgarståndet struntade fullständigt i den och valde ute-
slutande Mössor till sekreta utskottet. Adeln, där Hattarne
hade övervikt, lät bland sina 50 ledamöter i sekreta ut-
skottet summa fyra Mössor komma med, en artighet, som
prästerskapet gengäldade med att släppa in fyra svarta får
tillsammans med sina ett och tjugu vita.

De ofrälse riksdagsmännen hade tagit loven av sina gamla
ledare. Medvetna om sin makt, utestängde de till en början
alla adelsmän från befattningar som sekreterare och kans-
lister i sekreta utskottet och utsågo idel ofrälse män i stäl-
let. Men det stora slaget för sina rättigheter ämnade de
ofrälse slå, när den nya konungaförsäkran skulle formuleras.
Det var rätten till befordringar det gällde. Det hade ju vi-
sat sig, att denna icke var tillräckligt skyddad genom före-
gående lagbestämmelser. I Adolf Fredriks konungaförsäk-
ran hade det hetat, att vid befordringar till ämbeten skulle
avseende fästas förnämligast vid skicklighet och för-
tjänst. Nu ville de ofrälse ha ordet »förnämligasto» utbytt
mot »endast».

Det artade sig till en allmän stormlöpning mot ridder-
skapet och adeln. För att befordra sammanhållningen mel-
lan de ofrälse stånden började dessa överlägga om gemen-
samma Pprivilegier för alla tre »odalståndem, såsom de
började kalla sig i motsats till adelsståndet. Man bör-
jade även kalla ofrälse män »friborne» såsom motvikt mot
