612 FRIHETSTIDENS SLUTAKT.

föras av honom, dess mer som han ju var känd för det grövsta
kätteri i finansfrågor. Och en av de myndigaste prostarne
höjde jämmer- och klagorop över de »gruvliga» följder, som
Christiernins villomeningar kunde medföra. Det var så,
som Mössorna hävdade sina grundsatser om läro- och tryck-
frihet.

Till råga på den nya Mössregeringens syndamått umgicks
den på sommaren 1772 med planer på att ingå ett nytt för-
bund med Ryssland, och detta just vid samma tid, som
tsardömet med Preussen och Österrike ingick sitt ryktbara
fördrag om Polens delning. Mössorna voro i färd med att
pålägga vårt land fjättrar, som med all säkerhet skulle
tvinga det in i samma öde som det av partistrider sönder-
slitna Polen.

På morgonen den 19 augusti var riksrådet samlat i slot-
tet för viktiga överläggningar. Det gällde en instruktion
för riksrådet Funck, som skulle resa till Skåne för att kväva
ett uppror, som utbrutit där. Man höll just på med att
justera instruktionen, då rop och buller höras nedifrån slot-
tets borggård. Riksrådet Wallwijk går fram till fönstret,
tittar ut en stund och vänder sig till sina kamrater med or-
den: »Gode herrar, Kongl. Maj:t justerar vårt protokoll
nere i högvakten. Han spar oss besväret, och vi kunna slutal»

Litteratur: P. J. Edler, Om börd och befordran under frihets-
tiden.
Georg Göthe, Ett porträtt (Ord och bild för år 1890).
T[heodor] WI[estrin], Gustaf III och grefvinnan de
Boufflers (Historisk tidskrift för år 1902).
Beth Hennings, Grevinnan d'Egmont och Gustav III.
