22 GUSTAV III:S LYCKLIGA TID.

chef för Nylands dragoner. Man begagnade sig av en pro-
cess, som påbörjats mot honom av hans rusthållare i Finland,
och som blivit dragen under ständernas prövning. Men Sprengt-
porten var ej den som lät skrämma sig: han hade blott
fått ytterligare ett skäl att önska en statsvälvning. Däri
såg han nu enda räddningen både för sig själv och för sitt
fädernesland. Han trädde i förbindelse med konungen och
lät förelägga honom en revolutionsplan. Statskuppen borde
icke förberedas i själva huvudstaden, ty där skulle den lätt
bli röjd i förtid — och för övrigt tilltrodde han icke konungen
djärvhet nog att ställa sig i spetsen för ett dylikt vågspel.
Nej, i någon avlägsen landsort borde leken börjas, och Sprengt-
portens val föll på Sveaborg, där den största truppstyrka
i riket utom huvudstaden var samlad. Han hoppades kunna
förmå garnisonen där till resning. Sedan skulle han med finska
trupper segla över till Sverige och landstiga i Stockholms
närhet. Där skulle konungen, åtföljd av sina förnämsta an-
hängare inom officerskåren och Stockholms borgerskap, komma
honom till mötes. Därpå skulle man nattetid inrycka i Stock-
holm, arrestera riksråden och de förnämsta riksdagsledarne
samt nödga ständerna att antaga en ny regeringsform. Gustav
var med på Sprengtportens plan, och franske ministern lo-
vade understödja konungen med nödiga penningmedel.
Plötsligt uppenbarar sig emellertid en ny person på skåde-
banan. Hans namn var Johan Kristofer Toll. Det var
en helt ung man, ännu icke fyllda 30 år, men en man som
dock redan prövat på litet av varje. Han var son till
»en med tretton blessyrer sargad gammal krigare, som följt
' Karl XII från Narva till Pultava, där han måste lämna sig
i rysk fångenskap». På hans överstelöjtnantsboställe vid
. Finjasjön i Skåne föddes Johan Kristofer Toll år 1743:
Redan vid 15 års ålder hade han gått i krigstjänst men efter
några år övergivit den militära banan utan att ha uppnått
officersgraden. Därefter hade han gett sig in på den juridiska
tjänstemannavägen men lämnat den i anledning av något
ämbetsfel. Slutligen hade han kastat sig in i det politiska
spelet i Hattarnes tjänst, och här kommo hans djärvhet och
finurlighet honom väl till pass. Han verkade med sådan fram-
gång, att Hattregeringen efter 1769 års riksdag belönade
honom med utnämning till överjägmästare i Kristianstads län.
