32 GUSTAV III:S LYCKLIGA TID.

na på kroppen — ty dem vi hade, voro så våta, att vi föga
gagn av dem hade.»

Men lyckan gynnade honom igen. Fram på kvällen saktade
stormen av så pass mycket, att den lilla flottiljen kunde fort-
sätta. Och vid tretiden på morgonen den 16 augusti var man
framme vid Sveaborg. Här hade Sprengtporten en nästan
otrolig tur. Skiltvakten sover och ropar icke i gevär, och
Sprengtporten med en handfull folk är herre över Sveriges
starkaste fästning. Han handlar nu med sin vanliga beslutsam-
het och raskhet, skickar bud till sina medsammansvurna,
låter häkta kommendanten — som tages på sängen —, över-
tager i konungens namn befälet på fästningen och avfordrar
garnisonen samma trohetsed, som dragonerna förut avlagt.

För några av officerarne uppvisar han för säkerhets skull
konungens fullmakt — men avskriven och undertecknad
omed konungens namn, så väl efterapat, att ingen sådant
kunde märka». Redan samma dag kunde Sprengtporten taga
trohetsed av borgerskapet och garnisonen i Hälsingfors.
Därifrån kringsändes ett manifest över hela Finland, och från
alla landsändar inströmmade trohetsförsäkringar.

Finland var i Sprengtportens våld. Men hela proceduren
var redan betänkligt försenad, och — vad värre var — när
de finska trupperna nu skulle överföras till Sverige, visade det
sig, att inga ordentliga åtgärder voro vidtagna för deras
transport. Först efter en hel vecka blevo de nödiga fartygen
segelklara, och sedan fick Sprengtporten vänta i ytterligare
fem dagar på lämplig vind.

Under väntetiden erhöll han från Stockholm det budskapet,
att konungen den 19 augusti på eget bevåg företagit en stats-
välvning. Han funderade nu på att inställa färden till Stock-
holm men resonerade som så, att konungen kanske ändå kunde
behöva hjälp mot eventuella fiender, och beslöt alltså att ge
sig av.

Resningen i Kristianstad.

Den 12 augusti hade det skånska upproret brutit löst.
Vederbörande hade nämligen räknat ut, att redan en vecka
förut borde Sveaborg vara i de sammansvurnes våld. På
kvällen den 11 augusti hade Hellichius samlat officernarne
i Kristianstad hos sig i festligt lag. Dit kom även Toll, och
