STATSVÄLVNINGEN 1772. 33

i den glada stämning, som rådde, var det ingen svårighet
att få gossarne med på en statskupp. Pokulerandet fortsatte
till fram på morgonen, då det blev tid att gå till exercisplatsen.
Där steg Hellichius framför fronten, drog sin värja och ytt-
rade, att underrättelser från Stockholm gåvo till känna, att
konungen ingenstädes vore säker om sitt liv. »Han har varit
vår chef»! — sade han — , »viljen I för honom våga liv och blod?»
Ett enhälligt »ja» blev truppens svar. Därefter bemäktigade
sig Hellichius fästningen och staden, och ett manifest upp-
sattes, vari garnisonen uppsade ständerna tro och lydnad.

Så snart besättningen förklarat sig för konungen, tillställde
man den komedin att låta en löjtnant »fly» till prins Karl
i Landskrona och med skräckslagen uppsyn förtälja honom de
rysliga händelser, som utspelats i Kristianstad. Med bestört-
ning målad i sina anletdrag åhörde prinsen hans berättelse
men ryckte snart upp sig till energisk handling och uppbådade
de trupper, som funnos i Skåne. I spetsen för dem tågade han
mot Kristianstad — givetvis för att kväsa upprorsandan i
dess brodd!l!

Nu hände sig emellertid så, att en av Mösscheferna, över-
ståthållaren Rudbeck, på uppdrag av sekreta utskottet be-
fann sig på inspektionsresa till Karlskrona och kom åkande
till Kristianstad i en ståtlig vagn, förspänd med sex hästar,
några timmar efter upprorets utbrott. Man kan tänka sig
hans förvåning, då vagnen utanför stadsporten blir hejdad
av skiltvakterna under förklaring, att ingen får slippa in.
Förgäves åberopar han sekreta utskottets uppdrag — ingen
tycks bry sig om denna fruktansvärda myndighet längre.
Han ser officerare och manskap sysselsatta med att uppkasta
försvarsverk men kan icke få ur dem någon riktig upplys-
ning om vad allt detta skall betyda. De svara bara, att de
ingenting veta och endast lyda order.

Rudbeck får syn på en fortifikationsofficer, som han vin-
kar till sig. »Är något fästningsarbete för händer, eftersom
ingen får köra igenomv, frågar han.

»Det vet jag intetos, svarar löjtnanten.

» Är fienden i landets, forlsätter överståthållaren.

»Det vet jag icke», genmäler officeren.

! Regementet hette förut Kronprinsens regemente.
