STATSVÄLVNINGEN 1772. 41

sex lispund vetemjöl och tolv d:o skrätt rågmjöl, en west-
fahlisk skinka samt något meltvurst».

e

Men vi återvända till händelserna i Stockholm, för att
följa Gustav i hans förehavanden. Efter händelserna på
slottets borggård slogos slottsportarna upp, och man såg
konungen i spetsen för vaktparaden komma utridande. Flan
hade lagt befälet på hjärtat: »Om det gäller att bruka vap-
nen, så kommen ihåg, att det är mot medborgare, I
stridenl»

Överallt där konungen, omstrålad av sommarsol, rider fram
genom sin fagra huvudstad och tager trohetsed av trupper och
myndigheter, trängas folkskarorna kring honom under
glädjerop: »Leve konungenb» Ja från fartygens master och
tågverk hälsa honom matroserna med viftningar och hurra-
rop. Konungen har knutit om sin arm en vwvit bindel till
igenkänningstecken för sina vänner. Snart bäres den vita
bindeln av alla Stockholms invånare.

Överallt, där konungens kungörelser uppläsas, höras bi-
fallsrop vid underrättelsen, att han vwvill frälsa riket från
partiväsendet. Det är icke en statsvälvning blott — det är
en fosterländsk högtid.

»Det fanns dock ävem, skriver vårt förut citerade ögon-
vittne, »somliga, som stodo där stumma och handfallna,
lupo av och till ropande: ”Friheten, mina herrar, vår fattiga
frihet!'»

Mera hjältemodig var en vice häradshövding, som hävde
ur sig en mordisk hotelse, då han såg konungen rida förbi.
Men det blev tyst, när han kände sig gripen av kraftiga händer
och vederbörligen inburad. Han frigavs efter ett par måna-
ders lugnande vistelse inom fyra väggar och avlägsnades till
Pommern som tulltjänsteman. Det får väl antagas, att
mannens kraftiga munläder gjorde honom till en hälsosam
skrämbuse för alla smugglare.

k

Det hopp, som Mössorna satte till sjövapnet, kom på skam,
det som allt annat. Visserligen hörde många av flottans office-
