EN RIKT BEGÅVAD MEN OLYCKLIG MAN. 51

En rikt begåvad men olycklig man.

vad som timade i Sveriges huvudstad, hade den ur-

sprungliga men misslyckade revolutionsplanens upp-
hovsman, Sprengtporten, nästan blivit glömd. Dock icke av
Gustav. Han skrev till honom ett brev, vari han redogjorde för
skälen till att han måst på egen hand utföra statsvälvningen,
och försäkrade, att detta ingalunda minskade hans tacksam-
het, vilken han ej skulle dröja att bevisa i gärning. »Det är
Eder, näst Gud», skrev han i översvallande glädje, »som jag
har att tacka för mitt rikes räddning. Utan Eder skulle jag
aldrig vågat företaga detta verk.»

Först den 30 augusti hann Sprengtporten fram till Sand-
hamn. Där möttes han av ett nytt brev från konungen med
uppmaning att segla upp till Stockholm och landstiga vid
Skeppsholmen, där konungen i hela huvudstadens åsyn ville
mottaga honom såsom sin och statens räddare. Men envis
motvind gjorde det omöjligt för Sprengtporten att arbeta
sig fram längre än till Dalarö. Där mötte honom Tersmeden.
Amiralen hade erbjudit sig att fara dit, då han hörde på ko-
nungen, att denne var orolig för Sprengtporten, >som intet
var någon sjöman» — orden äro naturligtvis amiralens.
'Tersmeden berättar om sitt möte med honom den 6 sep-
tember: »Jag träffade honom på gästgivaregården. ”Hur mår
kungen?” frågade han, i det han embrasserade ! mig och
utbrast i de horriblaste exclamationer? över fartygen. Han
hade nu 16 dagar varit från Sveaborg.

Änteligen fick jag honom litet sansa sig från dess gruveliga
svordomar och utlåtelser. Länsman fick hans stränga be-
fallning att till i morgon bittida skaffa så många vagnar
som möjligt.» Tersmeden berättade nu för Sprengtporten
om händelserna i Stockholm, och denne »beklagade sitt
vidriga öde att ej fått deltaga uti ett så stort företagande».

Följande morgon kom skjutsen, 32 vagnar stark, så att
en stor del av manskapet kunde få tura om att åka, och

MEDAN alla människors uppmärksamhet var riktad på

! Omfamnade. -- ? Utrop, utgjutelser.
