GUSTAV AVVÄNDER GRANNARNES HÄMND. 57

för det vackra könet var hos mig medfödd. Men det var
allenast i mina första ungdomsår, som jag hade tillfället att
rätteligen lära känna denna passion. Fattigdom, en trög
lycka och isynnerhet trägna arbeten hindrade mig sedermera
att efter min önskan frekventera fruntimmerssällskaper.
Jag måste i stället låta mig nöja med sådana små bonne-
fortuner,! som i hast och utan svårigheter voro att tillgå, utan
all attachement.? Men i längden ådrog jag mig härigenom en
ovana och därav följande gåne eller timidité? uti fruntimmers-
sällskaper, av vilken jag i framtiden hade mycken olägenhet.
Detta levnadssätt överensstämde emellertid bäst med min
böjelse till arbete och allvarliga sysselsättninger.»

Gustav avvänder grannarnes hämnd.

stav III:s oväntade tilltag att försöka undanrycka henne

det säkra rovet. Tills vidare måste hon dock hålla god
min, ty Rysslands stridskrafter voro sysselsatta i Turkiet
och Polen. Men blott tills vidare — sannerligen . .. På Ryss-
lands vink höllo sig även Danmark och Preussen stilla —
tills vidare.

Men bägge dessa makter förklarade sig beredvilliga att
tillsammans med Ryssland ingripa med vapenmakt mot den
konung, som vågat ändra Sveriges författning, och Fredrik II
rådde i skarp ton sin systerson att förekomma det hotande
dråpslaget genom att frivilligt avstå den makt, han vunnit.
med sitt »upptåg». Men Gustav svarade sin morbror med ett.
brev, som ursprungligen uppsatts av Anders Johan von Höp-
ken, en gång för många år sedan författare till den berömda
mationella förklaringem.? I detta brev lät Gustav sin mor-
bror veta, att han hade för ögonen det föredöme, som konung
Fredrik själv en gång gav, då Europa sammansvurit sig till
hans undergång. »Jag hoppas», heter det, »att Ni skall i mig

KATARINA 1I, »Rysslands stolta frus, rasade över Gu-

1 Erotiska förströelser. — ? Verklig kärlek. — ? Förlägenhet celler
g g
blyghet. — + Se bd VI: sid. 69.
