GUSTAV AVVÄNDER GRANNARNES HÄMND. 59

Konungen skall också ha på Ekolsund mottagit en norsk
bonde, som bar det mäktigt klingande namnet Starkodder
och ansågs vara ett slags talman för missnöjda landsmän.
Men allt det där var nu nästan bara såpbubblor.

En viktig åtgärd för att stärka Sveriges ställning var det
kraftiga arbete på utvecklingen av sjöförsvaret, som snart
började. En stolt örlogsflotta uppväxte, och skärgårdsflottan
ökades. Men mera respekt väcktes hos de närgångna vid
åsynen av att svenska folket stod samlat i endräkt
kring sin konung, så att ej mer någon utsikt fanns för
utlänningar att blanda sig i Sveriges livsangelägenheter.
Alla ryska regeringens försök att inom vårt land framlocka
en resning till återställande av »friheten» misslyckades jäm-
merligen.

Sverige hade visat, att det ville och kunde räddas.
En stark känsla för den enskildes plikter mot samhället
fanns, trots all partisöndring, kvar på bottnen av den svenska
folksjälen. Det var den stora olikheten med Polen, som ända
in i det sista varit söndrat inom sig självt och därför också
blev styckat. Starkt i känslan av nationens stöd förde
Gustav ett manligt språk mot de grannar, som ville tvinga
honom under oket. Han betonade med skärpa, att Sveriges
statsskick var en angelägenhet, som rörde Sveriges konung
och folk men ingen annan, och han förklarade sig besluten
att »försvara sig mot vemhelst som vwille angripa honoma.

Gustav hade i utrikespolitiken en god hjälp i sin kansli-
president Ulrik Scheffer. Scheffer hade i unga dar ut-
märkt sig i fransk krigstjänst men sedan gått över till den
diplomatiska banan. Ulrik Scheffer var icke något snille. Han
ägde varken Höpkens vältalighet och lärdom eller Fersens
lysande egenskaper eller sin bror Karl Scheffers livlighet,
men han hade ett ovanligt sunt och säkert omdöme och en
grundlig människokännedom. Hans försiktighet och trygga
lugn verkade välgörande på den livlige, orolige konungen.
Förhållandet mellan dessa båda statsmän har, frånsett flere
olikheter, ett välbekant motstycke i Sveriges tidigare hi-
storia.

För den svage är klokhet och fintlighet ett av de bästa
vapnen. I detta var Scheffer en mästare, och han fick i sin
konung en lärjunge, som gjorde ovanligt snabba framsteg.
