GUSTAV AVVÄNDER GRANNARNES HÄMND. 65

När engelsmännen emellertid gjorde min av att vilja visi-
tera konvojen, förklarade Christiernin, att han ej kunde tillåta,
att någon främmande gick ombord på handelsfartyg, som
stodo under hans befäl, och försäkrade på hedersord, att
dessa icke förde kontraband. Men den engelske eskaderchefen
lät svara honom, att han hade sin konungs befallning att
psutan undantag visitera alla fartyg»;. Härtill genmälde Chris-
tiernin, att han hade »lika höga order att sådant icke tillåta».
Därför ämnade han, ehuru underlägsen i styrka, »möta våld
med våld». Därpå lät han slå larm och lade sitt fartyg vid
sidan av den främsta engelska fregatten »för att låta denna
tydligt veta sitt uppsåt,, såsom han skriver i sin rapport.
Då engelsmännen i alla fall gjorde min av att vilja visitera,
gav Christiernin den närmaste fregatten en bredsida. Nu
fingo engelsmännen klart för sig, att den svenske majoren
inte var att leka med. De lämnade honom i fred och läto
honom fortsätta med sin konvoj till resans mål.

Detta trakasseri mot en konvoj under neutral flagg var
den engelske eskaderchefens eget tilltag. Exemplet är blott
ett bland många på hur övermodigt och självrådigt sådana
herrar kunde uppträda.

Det kunde annars vara nog med de trakasserier, som vä-
der och vind vållade den tidens tungseglande krigsfartyg.
Som exempel på hur en fartygschef kunde få sträva för att
komma in i Engelska kanalen kan anföras, att major Erik
Klint, som med fregatten Illerim konvojerade några handels-
fartyg på sommaren 1782, fick hålla på en hel månad, innan
han kunde slå sig fram till kusten vid Dover. Och ändå var
Klint en av flottans bästa navigatörer. Till följd av ansträng-
ningar i förening med brist på proviant och vatten var då
en tiondel av hans besättning sjuk och fem man döda. På
hemvägen sjuknade Klint själv.

De kostnader och förluster, som neutralitetsexpeditioner-
na medförde för vårt land, uppvägdes emellertid i rikt mått
av det uppsving, som vår handel och sjöfart tog under dessa
år. Exporten steg under tiden 1778-1782 med en tredjedel,
och importen, som dock betydligt understeg exporten, växte
med hälften. Isynnerhet tjänade Ostindiska kompaniet
nu grova pengar, tack vare att de krigförande ländernas
handel på Kina nästan avstannade, varför de kinesiska va-
