72 GUSTAV III:S LYCKLIGA TID.

historia Axel Emanuel Holmberg säger härom: »Det tygel-
lösa leverne, som under det stora sillfisket 1747—1808 för-
des i skärgården och på stranden, övergår allt begrepp.
Våldsgärningar, otukt, svordomar och det gräsligaste fylleri
övades natt och dag. Från morgon och till kväll raglade fi-
skaren och arbetaren i huset, på bryggan och i båten, och
nätterna firades de avskyvärdaste orgier — och huru kunde
förhållandena vara annorlunda? Hit samlades ju många
tusen arbetare av båda könen ifrån alla landsändar — för
det mesta avskum, vilka för vanära eller oduglighet icke kunde
stanna i sin hemort. Ingen polisuppsikt gavs eller ens kunde
givas, och de själva, i vilkas händer den var anförtrodd, ned-
drogos oemotståndligt i de rasande lasternas virvel.»

Till slut blev det sådant överflöd på sill, att man kunde
köpa den för ett par skilling tunnan. Ja man visste till slut
inte, var man skulle göra av den. Då hittade företagsamt
folk på att koka tran av den, och trankokerier växte upp
litet varstädes på holmarna, isynnerhet närmast Göteborg
och Marstrand. Mot århundradets slut fanns det omkring
500 trankokerier i Bohuslän, och tillverkningen uppgick
vissa år till över 100,000 tunnor. Men det var icke trevligt
att bo i närheten av dylika inrättningar, ty de gåvo redan
på långt håll sin närhet till känna för luktorganen. Tranen
spelade ju vid denna tid en ofantligt mycket större roll än
nu, då den för belysningsändamål har ersatts med fotogen
— där ej lysgas eller elektriskt ljus härskar. Den bruka-
des även i stället för linolja vid målning.

Man ville också gärna bereda även Sverige fördelar av
den stora val- och sälfångst, som drevs vid Grönland. Köp-
mannen Peter Bagge i Göteborg hade förut satt in pengar
därpå men utan framgång. Nu privilegierades ett nytt Grön-
landskompani med två andra grosshandlare från Göteborg
i spetsen. Bolaget understöddes av kronan med lån, premier
för både fartyg och fångst, tullfrihet samt en del andra för-
måner. Men företaget gick även nu med förlust och måste
snart nedläggas.

I fråga om industrin ansåg Liljencrants frihetstidens
största misstag ha legat däri, att man »blandat sig i mång-
faldiga slags rörelser på en gång», däribland »grannlåtsslöj-
