GUSTAV III SOM SAMHÄLLSFÖRBÄTTRARE. 79

som uti fullt uppsåt lägger sitt foster å lön eller avdagatager,
hon skall halshuggas och brännass. Men Kungl. Maj:t hade
med bekymmer funnit, att detta hårda straff icke förmått
råda bot på det onda. Man väntade sig mera gagn av en
lagstiftning till mildrande av de ogifta mödrarnas och de
oäkta barnens tunga lott. På senaste tiden hade man
ock avskaffat den offentliga kyrkoplikten och ersatt den
med enskild. Man hade även tillåtit de oäkta barnen att
intagas i hantverksskråna, varifrån de av ålder varit ute-
stängda. Nu gick Kungl. Maj:t vidare på denna väg genom
en förordning av år 1779, innehållande flere bestämmelser
mot utbasunande av den stackars kvinnans felsteg. När
hon upptäckte detta för föräldrar eller husbönder, skulle de
»vid ansvar icke allenast dölja hennes tillstånd utan ock ifrån
den tiden till dess förlossningen skett hava vård om henne
och befordra barnet till dop och kristendom.

Kvinna, som vill å okänd ort framföda fostret», hette det
vidare, »må i sådant uppsåt lämnas ostörd utan någons åtal
eller efterfrågan om hennes person eller tillstånd.> Den barn-
morska, som biträtt henne vid förlossningen, förbjöds vid
straff att för någon yppa detta. Rikets domare tillhöllos
att sicke genom varjehanda så otjänliga som onyttiga frågor
blottställa den lägrade för skymf och andras begabberi.

Hävdad kvinna må uti lysningar till giftermål eller andra
handlingar icke utmärkas såsom mindre ärlig och kallas kona,
kvinnsperson eller fästekvinna, utan må hon nämnas för
deja, piga, hushållerska eller vad annars icke menligt är eller
lägersmålet betecknar.

Ej må skillnad göras mellan äkta och oäkta barn vid de-
ras dop, och desse senare må icke, såsom på vissa ställen
sker, därmed utmärkas, att dopet sker efter gudstjänsten.»

En man, som med sällsynt nit verkat för de sjuka och fattiga,
är Karl Scheffer. Han ägde en ovanlig förmåga att locka ur
förmöget folk donationer till välgörande ändamål. Särskilt
förstod han sig på att ta gamla rika ungkarlar på det ömma,
när de skulle göra upp sin räkning med världen. Själv hjälpte
och understödde han en mängd fattiga och olyckliga människor,
och hela sin efterlämnade förmögenhet skänkte han till väl-
görande ändamål.
