130 GUSTAV III:S LYCKLIGA TID.

återger vad dessa grevinnans älskare i sin tur berättat ho-
nom.

Sofia Magdalena karakteriseras av sin svägerska Hedvig
Charlotta sålunda: »Hon är en mycket svårfattlig karaktär,
i hög grad inbunden och full av förställning samt på samma
gång blyg och rädd, isynnerhet i konungens närvaro. När
hon talar, viskar hon fram orden och krånglar in meningen så
mycket som möjligt. Hon intresserar sig ej för litteratur och
konst och läser ej annat än gazetter. Vad som sysselsätter
henne mest är att kläda och spegla sig och betrakta sin
garderob. Hon är frikostig och välgörande; en fjärdedel av
sina enskilda inkomster anslår hon åt de fattiga. Hon är en-
vis och långsint och glömmer ej lätt en oförrätt. Till det
yttre iakttager hon en värdig och majestätisk hållning men
har alltid samma automatiska ansiktsuttryck.»

Gustav Johan Ehrensvärd skriver om henne år 1780:
»Det är besynnerligt, att denna prinsessa, som äger både för-
stånd och belevenhet, aldrig kan övervinna en blyghet, som
i högsta grad är rådande. Jag har i 13 år alla dagar ägt den
lyckan att se denna prinsessa, hos hennes person varit tjänst-
görande och har dock funnit, att hon ifrån första dagen,
jag hade den nåden se henne, icke varit mera hemmastadd
med någon av sitt hov än den sista.»

Under lyckligare förhållanden hade dock den blyga och
försagda Sofia Magdalena måhända kunnat utveckla sig
till sin fördel och övervinna sin stelhet och slutenhet. Men
nu mötte hon köld med köld och slöt sig alldeles inom sitt
skal. De bägge makarna blevo mer och mer främmande för
varandra, »så att de knappt talade till varandra annat än
goddag och godnatt», och de stunder Gustav var ensam med
henne, kallade han »en levande begravning». — Apropos Gustav
III:s länge barnlösa äktenskap berättar Ehrensvärd en anekdot
från sommaren 1776, då konungen höll övningsläger på Ladu-
gårdsgärdet. En dag, när hovet superade i lägret, kom en
liten pojke och ville sälja en barnvagn, som han själv gjort.
Konungen köpte den och lät de närvarande damer, som hade
småbarn, draga lott om den. Vid dragningen yttrade han
till Hedvig Charlotta: »Madame, om Ni hade skött er bra,
så skulle Ni också ha varit förtjänt av att vinna vagnen.»
Förmodligen var det en anspelning på förra sommarens
