132 GUSTAV I1III:S LYCKLIGA TID.

make, den svaga hyllningen av en kvinna, som tillber Eder
ända till sin levnads slut. Värdigas se i hennes ögon hela
den kärlek till Er, varav hennes själ är uppfylld! Ja, älsk-
värdaste bland männer, älska mig så mycket, som jag älskar
Er, och dröj ej att göra mig till den lyckligaste bland kvinnorl
Jag har trott, att min olycka ej har kunnat vara större än
den hittills varit, men jag känner, att sedan det hopp, Ni
gett mig, att jag kan ha lyckan att äga ett rum i Edert hjärta,
skulle min olycka och min förtvivlan ytterligare stegras, om
jag hade bedragit mig.»

Slutligen fullkomnades den äktenskapliga försoningen, tack
vare Muncks fortsatta enträgenhet.

För att nu delge sitt hov, att konungen blivit sin gemåls
verkliga make, valde Gustav en dag, då han skulle hålla kon-
selj. Han kom för sent dit, tog fram sitt ur, tittade på det
oeh sade: »Jag trodde, att det var god tid, men eftersom
jag tillbringat natten hos drottningen, må det ursäktas mig,
om jag inte visste, vad klockan var.»

Den utomordentliga roll, som Munck spelat vid denna
egendomliga försoning, belönades med kungligt rika skänker,
bland annat med drottningens porträtt. Men det ena med
det andra utlades av ryktessmidare, och det viskades om
att Munck hade spelat en mycket mera betydande roll än
blott medlarens. Än så länge vunno dessa rykten dock ingen
tilltro utan drunknadei den allmänna glädje, varmed konunga-
parets återförening hälsades av hela folket. T. o. m. änke-
drottningen synes ha glatt sig åt försoningen.

Sofia Magdalena hade sina första glada dagar i Sverige.

x

För att nu i detta sammanhang följa Muncks senare öden,
så ledde hans bana uppåt med svindlande fart. Han blev
friherre, greve, ståthållare, landshövding, president och sera-
fimerriddare — det sista vid nyss fyllda 41 år. Men för att
bära sådana upphöjelser hade det behövts mera inombords
än en hovstallmästarbegåvning — ty det var den enda,
Munck var i besittning av. Han pöste över och blev
odräglig, och det är med en sådan natur i själva verket
inte så förvånansvärt, att han två år efter mottagandet
