Gustav III som beskyddare av vetenskap
och konst.

området följde en avmattning under den gustavian-

ska tiden. Så mycket rikare utvecklade sig däremot
vitterheten. Konungens håg låg starkt åt detta håll. Han
var fylld av tidens gängse beundran för den franska litte-
raturen, vars eleganta, kvicka språk nu togs till föredöme
även i Sverige. Gustav var själv sitt lands störste talare,
och som författare var han även ganska framstående —
naturligtvis på det dramatiska området. Han samlade kring
sig snillrika författare och konstnärer och understödde dem.
I den glans, som skalder och konstnärer kasta över en na-
tions liv, såg Gustav den högsta ära, som kunde omstråla
hans fädernesland.

Men mindre lyckligt var, att han ville förvandla de vittra
begåvningarna över lag till dramatiska författare, oavsett
om deras anlag pekade åt helt annat håll.

För att gagna den svenska litteraturen instiftade Gustav
år 1786 Svenska akademien, vars aderton ledamöter
ha till sin främsta uppgift att vårda sig om Sveriges språk
och vitterhet, »att arbeta uppå svenska språkets renhet,
styrka och höghets. Akademien skulle utarbeta en svensk
ordbok och en språklära samt på sin högtidsdag den 20
december! utdela pris för tävlingsskrifter i vältalighet och
skaldekonst. Akademien skulle också vara en vårdarinna
av Sveriges stora minnen. Varje år skulle hon låta slå en
minnespenning över någon berömd svensk man och teckna
hans levnad. Till valspråk gav Gustav sin vittra skapelse

EFTER frihetstidens blomstring på det vetenskapliga

1 Gustav II Adolts födelsedag, beräknad enligt nya stilen.
