JOHAN HENRIK KELLGREN. 151

Bland andra, som Kellgren snärtade i denna dikt, är den
svenske Homeros, vilken icke, såsom den grekiske, blott
»slumrar till ibland» utan »snarkar i varenda rad;. Där-
med syftade han, efter allt att döma, på en av den svenska
litteraturens mest inbilska dilettanter, A. F. Skjöldebrands
far, konsul i Algier. Han hade till en början lyckliggjort
den svenska litteraturen med ett fruktansvärt »Sorgespel i
tre öppningar, vars namn var »Habor och Signild».
Men hans »tre tragiska öppningar» voro honom icke nog:
efter sin hemkomst till Sverige började han en ivrig litte-
rär verksamhet, som — enligt hans egna ord — avsåg
ingenting mindre än att lyfta fosterlandet svur barbariet.
Då frambragte f. d. konsuln också en lång hjältedikt —
»Gustaviaden» — i vilken han uttryckte en blygsam ön-
skan att varda n:r 6 av världslitteraturens stora epici.
Serien skulle då bli: Homeros, Virgilius, Tasso, Milton, Vol-
taire och konsul Erik Brander-Skjöldebrand. Man behöver
inte höra mera än en vers sådan som denna om en episod
i Gustav Vasas befrielsekrig för att bli överlygad om att
konsul Skjöldebrand otvivelaktigt förtjänade en plats vid
Homeros” sida:

»En Lars Erson förföljde; den andre förföljdes av Olson.»
&

Den unge Kellgrens teaterintresse gjorde honom uppmärk-
sammad av konungen. I Kellgren fann Gustav III, vad han
länge sökt: den skaldebegåvning, som kunde samarbeta med
honom i den svenska teaterns tjänst. Konungen gjorde ut-
kast till svenska operor; sedan fick Kellgren utföra hans
tankar och sätta dem i versform. Det gjorde skalden på ett
sådant sätt, att han än i dag står oupphunnen som författare
av svenska operatexter. Det var stolta stunder av fosterländsk
hänförelse, när ett sådant skådespel som operan »Gustav
Vasa» gick över scenen i det ståliga operahus, vilket konungen-
författaren låtit uppföra åt de svenska sånggudinnorna,
men som vår tids vandaler rivit ned. Mäktigt gripande ljöd
den härliga Kellgrenska kören med musik av tysken Naumann,
en bland Europas yppersta tonsättare, då den stämde in i
frihetskämpen Gustav Vasas bön på morgonen av strids-
dagen:
