152 oDET LÅG ETT SKIMMER ÖVER GUSTAVS DAGAR.v

»Ädla skuggor, vördade fäder,
Sveriges hjältar och riddersmänl!
Om ännu dess sällhet er gläder,
given friheten liv igen!

Skola edra helgade gravar
trampas av tyranner och slavar?
Nej, må träldomens blotta namn
edra vreda vålnader väcka

och er arm sig hämnande sträcka
ur den eviga nattens famnl»

Det var högtidsstunder av konstnjutning, som verkade
förädlande på allmänhetens smak. »Järnhårt språk blev
brutet», och de historiska minnena fingo liv inför na-
tionen.

Konungen belönade sin medarbetare med titeln Kunglig
bibliotekarie och handsekreterare och anslog medel till hans
underhåll.

Vid sidan av sin skaldeverksamhet nedlade Kellgren ett
betydelsefullt arbete som tidningsman. En av hans första
tidningsartiklar gav anledning till ett rätt uppseendeväckande
tryckfrihetsåtal. I tidningen »Dagligt allehanda» gick Kell-
gren illa åt en annan publicist, som till många andra synder
även lade den, att han körde med gamla utnötta anekdoter.
Kellgren var nu elak nog att ge honom ytterligare en anekdot,
som han rekommenderade åt honom att ta in i nästa nummer
av sin tidskrift. Kellgren berättar den på följande dråpliga
sätt: »Under Jean II uppfördes den första komedien i Sverige.
Den handlade om Kristi lidande. Krigsknekten, som skulle
sticka Jesus i sidan, gjorde det så naturligt, att Frälsaren
tumlade död ned från korset och slog benet av en dansös.
Konung Johan, förargad, högg huvudet av krigsknekten,
men spektatörerne!, som tyckte, att krigsknekten spelt bäst
sin roll, höggo huvudet av konung Johan.»

Nu blev emellertid Kellgren i sin tur angripen — med ett
tryckfrihetsåtal av stadsfiskalen i Stockholm, därför att han
berört Kristi pinas historia på ett förargelseväckande sätt.
Kellgren hade ej blott i tidningen framställt »ett anstötligt
och hånligt apespeb utan också avvikit från den sannfärdiga

1 Åskådarna.
