168  DET LÅG ETT SKIMMER ÖVER GUSTAVS DAGAR.?

”Bliv ej förskräckt!" — Vid dessa ord,
dem han med hemsk förställning sade,
han satte skålen, som han hade,

mitt framför sängen på ett bord

och krucifixet från sig lade.»>

Och så utstöter han de hemska orden: »Jag måste dö — min
stund är inne.» — »Vad har du då gjort?» skriker hon.

»Spelt, skymfats, duellerat, mördat
en prins... av själva påvens husl
»Flyl» — »Fåfängtl» — »Dölj dig!» — »Fruktlös mödal»

Nej han har nu att välja mellan att dö en skymflig död
för bödelns hana eller att själv taga sitt liv. Det är därför,
som han tagit en skål med gift med sig.

Fåfängt försöker Graziosa övertala honom att avstå från
sin föresats. Då hans beslut ej står att ändra, påminner hon
honom om den ed, de svurit varandra, att följas åt i döden:

»Nej, du skall ej dö först, min man.' —

”Du måste i det fallet skynda”,

gav han till svar — och nu drack han.

Ur sängen hälften klädd hon springer:

”För Guds skull, straxt en doktor! — ”Nej.” —
”Ett motgift! fort! — ”Jag tar det ej.” —

”Nå endast en skål mjölkl... jag ringer...” —
”För ingen del — och inga rop!” —

”Sätt då i halsen blott ett finger. ” —

”Nej. Ingenting av alltihop.'»

Då, vad gör denna den trognaste bland kvinnor? Jo hon
för den halvtömda giftskålen till sina läppar.

»Triumf, Belsano! Ren hon drack,
när skålen, den hon vårdslöst vänder,
bums! — halkade ur hennes händer
och föll i golvet ner — och spracklh

Men hon bedyrar, att döden nu är hennes enda hopp.

»Vid dessa ord hon våldsamt hastar
fram till ett lönnskåp, slår det opp,
tar fram ett pulver, som hon kastar
med mod i en kinesisk kopp.»

Hon slår vatten i den och utropar, att snart skall hennes
make få se, om hon glömt sin ed.
