170 oDET LÅG ETT SKIMMER ÖVER GUSTAVS DAGAR.+

Graziosa larmar och vill fly, men hennes make invänder:

;Var ej Ert val, Er fria drift,
min fru, att världen övergiva?
Se här en väg att räddad bliva
från livets kval förutan gift!

Ni älskar bönen. — Gläd er då:
Vad fält för er att lysa pål

Ni får ej annat här att göra.»

Bland Leopolds satirer är dikten »Vem har rätt?» ut-
tryck för den pessimistiska uppfattningen, att det är styrkan,
som råder här i världen.

»När två tuppar om ett korn
hålla fejd kring fält och backar,
när kring vassa näbbars horn
fjädren ryka, bloden lackar —
vem har rätt? Jo den, som hackar
ögat ut på trätobrorn.

När emellan jordens troner

föds ett ministerligt gräl

och till gamman som till väl

för vidkommande nationer

deras majestäters skäl

ställas opp i bataljoner,

dels till fots och dels till häst —
vem har rätt? Det plär väl mest
den bevisarn, vars kanoner
skjuta längst och träffa bäst.
När på politikens bana

tvenne huven träda opp

och kring var sin höjda fana
samla var sin lejda tropp;

när den enas rop är: ”Kuven!
och den andras: ”Vakna, slav! —
vem har rätt bland dessa huven?
Den, som slår de andras av.

Följ från södern längst åt norden
djurens, människornas ätt,
överallt har våldet rätt,

är dess dom bekräftad vorden.
Men kanske, gott folk, I torden
fråga, om ej väntas får,

att förnuftet en gång rår.

Jo bevars — men ej på jorden.»
