172 o»DET LÅG ETT SKIMMER ÖVER GUSTAVS DAGAR.?

I denna sorgsna stämning kommer hon att tänka på sin
barndomsvän och besluter hälsa på henne. Hon finner
Annett som lycklig maka och mor i ett lantligt paradis,
fylld av verksamhetslust. Det är Annelts lycka att själv
sköta hem och barn.

Då förstår Eglé, att den sanna lyckan ligger i att själv
fylla sina plikter och ej i att få kasta dem på andra. Hon
återvänder hem med föresatsen att börja ett nytt och gagne-
rikare liv, och — så otroligt det än låter — hon håller sin
föresats, återvinner sitt sinneslugn och sin makes hjärta
och blir ett mönster för en lycklig maka och moder.

»Eglé och Annett» är en dikt, som man ännu läser med nöje.
Däremot har man svårare att förstå samtidens entusiasm för
lärodikten »Predikarem, som folk allmänt lärde sig utan-
till. Somligt därav har dock levat genom tiderna, såsom
maningen: »Vill du naturens väg till verklig sällhet veta,
se här dess första bud: arbetal»

Ett ståtligt uttryck har skalden i sin dikt »Försynen»
givit åt tanken, att för Gud är ingenting ringa, ingenting
stort utan allt lika viktigt:

»Du hör ej detta bladets ljud,

som faller; — men när stormen ryter,
när blixtens eld ur molnet bryter,

då tror du se och höra — Gud!

Han världar hör på världar falla,
och tusen himlar och än fler

av deras krossning återskalla.

Då tycker han, som skapt dem alla,
sig höra — bladen falla ner.»

Karl Mikael Bellman.

på en gång mest originella och mest opraktiska av
våra poetiska snillen, härstammade egendomligt nog
från Tyskland. Därifrån hade nämligen hans farfars far in-
vandrat till Stockholm, där han levde och verkade som skräd-

KARL Mikael Bellman, det kanske mest svenska, det
