176 DET LÅG ETT SKIMMER ÖVER GUSTAVS DAGAR.

Vid1778 års riksdag hade Bellman varit notarie i bondestån-
det. Den knarrige Fersen skriver i sina memoarer om denna ut-
nämning: »Till notarie i bondeståndet utnämndes av konungen
en Bellman, allmänt känd för dess krogpoesi och ett liderligt
uppförande samt dess comiqua umgänge.» Det var också
Bellmans »comiqua» umgängesgåvor, som vid riksdagen togos
i anspråk vida mer än hans penna. Under de klubbaftnar,
varmed Schröderheim hemma hos sig höll bönderna vid gott
humör, hade han en ovärderlig hjälp av den glade sångaren
och dryckesbrodern. Och det hade konungen sedan gott av.
Bönderna blevo alldeles märkvärdigt lätthanterliga, både
upplysta och frikostiga.

& x

Egendomligt nog gick Bellmans diktning till en början i
religiös och moraliserande riktning, men hans bekantskap
med kroglivet lämnade snart spår efter sig i hans poesi.
Bland hans tidigaste dryckesvisor äro hans bibelparodier,
av vilka den välkända »Gubben Noak» torde vara den
äldsta. Första strofen ha väl alla, t. o. m. de mest välupp-
fostrade små barn fått tralla. Men fortsättningen är nog för
den stora allmänheten alls ej någon gammal bekant:

»Noak rodde :,: ur sin gamla ark,
köpte sig buteljer,
sådana man säljer,

för att dricka :,: på vår nya park.

Han väl visste, :,: att en mänska var
torstig av naturen
som de andra djuren —

därför han ock :,: vin planterat har.

Gumman Noak :,: var en hedersfru:
hon gav man att dricka.
Fick jag sådan flicka,

gifte jag mig :,: just på stunden nu.

Aldrig sad” hon :,: ”Kära far, nånå,
sätt ifrån dig kruset!
Nej, det ena ruset

på det andra :,: lät hon gubben få.
