182 DET LÅG ETT SKIMMER ÖVER GUSTAVS DAGAR.»

epistel om Ulla Winblads hemfärd från Essingen
en sommarmorgon 1769:

»Solen glimmar blank och trind,
vattnet likt en spegel.
Småningom uppblåser vind

i de fallna segel,

Skutan knakar, bräcklig, gles,
vimpelnas fläkt i toppen ses.
Tuppen gol så sträv och hes;
nu slog klockan fyra.»

Vi låta Levertin med mästerhand återge tavlans innehåll:

»Ulla har med sina herrar varit på en nattlig fisketur och
återvänder i den blanka, ännu av gryningsvinden ej krusade
stillheten till Stockholm. Runt om deras fiskarbåt gå skutor
med hö och kreatur och snipor med grönsaker, mjölksåar,
bärkorgar och lamm, som bräka. Mälardalens hela frukt-
samhet föres i gryningen frisk och doftande till de sovande
stadsbornas torg. Strålande te sig Mälarens lantliga stränder.

”Kon i vassen skylt sin kropp,
snärd i våta tågen;

bruna oxen kastar opp
himmelsblåa vågen.

Ängen står i härlighet;
kalven dansar yr och fet,
hästen tumlar yr och het,
svinet går i rågen.”

Sakta glider båten mot Stockholms inlopp, och man ser
staden höja sig över Riddarfjärden, belyst av morgonrodnaden
med sina kyrktorns ”höns och tuppar” glimmande i solen.»

Med denna härliga dikt tävlar Fredmans epistel »angående
Ulla Winblads lustresa till Första torpet utom
Kattrumpstullem!:

»Liksom en herdinna, högtidsklädd
vid källan en junidag»

var Ulla den söndagsmorgon, då Mollberg bjudit henne med
ig ut till

! Nuvarande Roslagstull.
