THOMAS THORILD. 189

och tråkig. Det var denna tid, som ville dra nytta av kyr-
korna genom uppbyggliga predikningar om åkerbruk och
stallfodring m. m. Och varför inte på samma gång förvandla
kyrktornen till väderkvarnar? Den gamla psalmen »Nu sover
hela jorden, och natten tyst är vorden», den fann man tyda
på en oförlåtlig okunnighet om, att när den ena hälften av
jordklotet hade natt, så har den andra dag. Därför korrige-
rade man med fin poetisk känsla till »Nu sover halva jorden».
En dansk professor karikerade upplysningstidens klåfing-
riga nit för att reformera och förbättra allting genom en lärd
avhandling, som bar titeln »Forsog at forbedre Fuglenes
Sang i vore Skoves.

Men mänskligheten är inte bara förstånd — lyckligtvis!
När man hunnit grundligt ledsna på det snustorra för-
ståndets envälde, tog känslan och fantasin ut sin rätt.
Man längtade bort från den uppstyltade förkonstling, som
förståndsdyrkan framkallat, ut till den ofördärvade, av
tvångsregler obundna naturen. Naturkänslans store apo-
stel är den berömde fransmannen Rousseau. Hans strids-
rop »Låtom oss återvända till naturenl» blev den nya tidens
lösen, och en våg av naturdyrkan och känslofullhet vällde
från hans enkla boning ut över världen.

Den märkligaste representanten i vårt land för Rousseaus
idéer var Thomas Thorild eller Thorén, såsom han ur-
sprungligen hette. Han var född på hemmanet Blåsopp i
Svarteborg i norra Bohuslän. Trakten är en av de vildaste
i detta bergiga landskap. Man liksom känner på sig, att det
är gammal norsk bygd, och skaldens födelsegård bär icke för
ro skull ett namn, som talar om stormar och oro både i naturen
och folklynnet. Den yngling, som föddes här en aprildag
1759, skulle också bli en himlastormande ande.

Thorild var stolt över att vara av gammal bondestam.
Därom vittnar en strof sådan som denna:

»Allas far är bonden än,
än i denna dagen.

Le ej, ty du har, min vän,
bondens bröd i magen,
bondens ull uti din rock;
därför lagom, lagom pock!
Se i honom glader

dina fäders faderl»
