THOMAS THORILD. 195

Vid denna tid var det, som Thorén ändrade sitt namn till
det mera välljudande Thorild. Thors eld — blixten — var
ju symbolisk för den, som sjungit ut orden:

»Thors gnista jag kände
och kände hans harm.»

Den gnistan slog ut i flamma under 1786 års riksdag.
Verkan blev hans ”»Memorial om allmänna förståndets
frihet,, en märklig politisk skrift, som han riktade dels till
konungen, dels till folket och undertecknade »Thomas Tho-
rild, ung lärd och medborgares. Med lågande hänförelse
för frihetens ädla sak men också med naiv tillförsikt tar han
här till orda för en oinskränkt tryckfrihet under förmenande,
att den aldrig kan bli farlig. Ty det farliga, det var de hemliga
smädeskrifterna. Men låt bara dagsljuset falla över dem,
så blir deras makt bruten! »Låt endast dagen kommal! Fri-
giv paskillerna! och de skola bliva en föraktad konst.»

Memorialet till folket slutar med en av ädel känsla genom-
trängd prosahymn till fäderneslandet, ord som skola leva
i alla tider: »Detta ord, Fädernesland, betyder ej den kalla
jordgrund, på vilken vi trampe, dessa berg och dälder, varest
fånar och trälar likaså gärna kunde dväljas; utan det betyder
allt vad som ibland oss är gott och stort, alle redlige och ädle,
med vilke vi andas samma luft och njute samma lagar, med
ett ord: alle de som dela med oss liv, dygd och lycksalighet.»

För den svenska tryckfrihetens sak hade Thorild emellertid
inte glömt bort sitt ursprungliga program att »reformera hela
världem. År 1787 utvecklade han i ett brev till en själs-
frände sina planer på att genom skrifter på latin verka för
bildandet av en världsrepublik, »vars osynliga regering äro
genierna». Uppgiften vore nu »att störta dårar och slå skäl-
mar — därmed åsyftade han kungar och ministrar samt
deras medhjälpare. Småningom skulle man också »bränna
städerne, dessa nästen för galenskapen och tyranniet, dessa
yppighetens och eländets skolor, där man efter systemer
förvandlar jordens härlighet och välsignelse till en stenhops.
) stället skulle nya, fria samhällen bildas »på öar, i bergs-
trakter, hos vildar, köpta öde ställen etc.». En ny religion
och nya lagar skulle här råda. Den kung, »den blodsdåre»,
