202 DET LÅG ETT SKIMMER ÖVER GUSTAVS DAGAR.

honom, att han har ett ömt och känsligt hjärta. Han glä-
des över sina lidanden på samma sätt som medeltidens hel-
gon över martyrskapet; och hans tåreflöden skänka honom
samma tillfredsställelse som de s. k. goda gärningarna. Ty
att gråta är en synnerligen god gärning.

Bengt Lidner är i detta hänseende ett barn av sin tid:
han är Sveriges mest typiske representant inom poesin
för den känslosamma riktning, som under 1700-talets senare
hälft bemäktigar sig sinnena över hela Europa. Skalderna
dikta under strömmande tårar, och deras poesi läses med
tårade ögon. Det har väl aldrig suckats och gråtits så ymnigt
i denna usla värld som nu, då världssmärtan blev på modet.
Inom prosan ha vi funnit samma drag av känslosamhet
hos Thorild. Både han och Lidner ha närmast hämtat
sina intryck från Rousseau, men det fanns också i vårt
land äldre inhemska anknytningspunkter i pietismen och
Swedenborgianismen.

Ett typiskt exempel på tidens sentimentalitet möter man
i Skjöldebrands memoarer, då han berättar om sin förälskelse
i den sköna Magdalena Rudenschöld, Armfelts sedan så
olyckliga älskarinna. Han träffade henne en afton på teatern,
då man gav den mycket gråtmilda och mycket populära
tyska pjäsen »Världsförakt och ångers. Den sköna anför-
trodde honom då, att hon var mycket olycklig, och »sade
sig kunna bliva det mycket mer, och bad mig ömka henne,
om något gruvligt skulle hända henne». Vid en oemotstånd-
ligt rörande scen »föll fröken Rudenschöld i gråt, och jag,
säger Skjöldebrand, »kunde ej avhålla mig från tårar. Hon
vände sig, såg det och klämde min hand med en djup suck,
som röjde ett slags förtvivlan. Följande dagen råkade jag
henne på en cour hos änkedrottningen. Hon hade bemödat
sig att dölja sin bedrövelse och sade till mig: ”Tack för i
går och tack för tårarnal'»

Varje land med kulturellt anseende fick nu minst en
tårarnas skald. I Sverige var hans namn Bengt Lidner.

Bengt Lidner föddes i Göteborg 1757. Hans far var väl-
aktad organist vid domkyrkan men föll ifrån, när sonen var
blott två år, och efterlämnade sin unga maka i små omstän-
digheter. Tre år därefter gifte hon om sig. Man har en sägen
