210 DET LÅG ETT SKIMMER ÖVER GUSTAVS DAGAR.d

Men naturmakterna veta ej av något förbarmande. Skräck-
scenerna komma slag i slag, och till sist står Spastara där,
gripen av förtvivlan, med barnet på sin arm.

»De läppar svartna ren, på vilka orden famla:
”Min son... vid detta bröst... du skall...
Ack”

Dödens blixt och domens knall!

Murarna ramla.»

Lidners andra mer betydande arbete är operan Medea.
»Horatius är död, men jag levers, skrev han i det brev
till Thorild, som han lät åtfölja sitt manuskript. Ämnet rör
sig om hur kungadottern Medea blir sviken av sin make Jason
och gripes av svartsjukans demon. För att hämnas mördar
hon då det käraste hon äger, sina barn med Jason. Även
här är det modershjärtats känslor som skildras, men ej mo-
dershjärtats uppoffringar utan dess förvillelser: striden
i Medeas bröst mellan svartsjukan och moderskärleken.
Lidner har härav skapat en bild av skuggor och dagrar med
gripande verkan.

I denna opera är också den välbekanta, oförgätliga krigs-
hymnen inlagd:

»O, yngling, om du hjärta har
att trampa fäders fjät,

flyg till ditt fosterlands försvar,
dö eller rädda det!

Så ljuvlig är ej källans sus
bredvid en blomsterstrand,

så härligt icke dagens ljus
som död för fosterland.

Vart tidevarv ditt hjältenamn
på ryktets vingar för,
när i odödlighetens famn
ditt lov du sjungas hör.

Ditt naiwnn skall ock en stjärna få:
en skönhet, ung och fri,
skall till din grav med rosor gå
och dess prästinna bli.>
