212 DET LÅG ETT SKIMMER ÖVER GUSTAVS DAGAR.

Lidner hade nu blivit populär. Men på skaldenamnet kunde
han inte leva. Han hoppades ännu på en fast anställning av
konungen. Personen Lidner stod dock alltid i vägen för
skalden Lidner. Han var alldeles omöjlig för det praktiska
livet, omöjlig att få till ett ordnat levnadssätt. Mest levde
han som »middags-snylting» i förmögna hus, där det svagare
könet på förhand var ljuvt sympatiskt stämt mot den kring-
vandrande trubaduren. Själv försummade han ej heller
att framställa sig i vemodsfull dager. Han kallade sig en
av olyckan förföljd »yngling;» — fast han fyllt trettio vårar
— en yngling, som »i blomman av sin levnadsvår i förtid
nalkades sin förvandlings. Många voro de läsarinnor, om
vilka det gällde, att

»så mången månskensnatt
med ”Lidner” i sin hand hon satt
och grät förtjust och drömde vaken».

Under denna tid arbetade Lidner på det skaldestycke, som
han ville göra till sitt livs storverk: »>Yttersta domens.
Han hade själv sörjt för att det motsågs med stora förvänt-
ningar. Också lämnade ämnet ypperliga tillfällen för Spasta-
raskaldens fantasi att i starka färger måla gripande bilder
och fördjupa sig i olyckliga medmänniskors kval. Men ämnet
är för väldigt — det kräver en manlig, storslagen diktar-
kraft. En så vek natur som Lidner räckte icke till att ge liv
och karaktär åt de uppträdande personligheterna. Därför li-
der dikten av många svagheter vid sidan av praktfulla par-
tier. Högst står början, som är något av det mest sublima,
som finns i svensk diktning:

»Han öppnas, gravens port. De tröga gångjärn knarra,
och lampans matta sken på svarta marmorn darra.
Hur strömmar mörkrets flod! Hur nordan, sträv och snar,
vitt över nattens djup med stormars tordön far!l
Dess dunder uvars läte bryter,
och rovet under vargen ryter,
och irrbloss vina fram med blod i mina spår,
och jag — hur ödsligt! — jag på grifter vilse går.
Så irrande den dräptes vålnad svävar,
där skogen som ett spöke står
och hemsk i vintrens svepning bävar.»

Härlig är ock den mäktiga hymnen till Gud:
