JOHAN GABRIEL OXENSTIERNA. 227

mina räntor och knappt det.s Han hade vant sig vid alt leva
på lånta pengar och taga ut sin lön i förskott. Allt kring-
löpande för att skaffa lån och borgensmän tröttade ut honom
till den grad, att han ej orkade tänka på att försöka ordna
sin ekonomi för mer än de närmaste dagarna. Därför kunde han
heller aldrig förverkliga sin dröm att åt sig och de sina skapa
ett lantligt paradis sådant som Skenäs. En kort tid log
lyckan mot honom, då han ärvde det vackra Värnberg i
Roslagen. Med förtjusning berättar han för en god vän, att
han där lagt grunden »till ett litet hus, som skall bli min fri-
stad, om Gud vill, om ett par år. Det blir av trä, ligger
täckt, har kring sig vatten och lövskog och blir tillräckeligt
att logera mig, min hustru, min gosse och Virgilius.» Men när
huset stod färdigt, måste han arrendera bort godset.

I stället fick han alltjämt taga sin tillflykt till Skenäs,
där han varje sommar hälsade på sin gamla mor. Så snart
han kom dit, kände han sig som en ny människa. Här var
det, som han säger, alltjämt hans stora fröjd att »löpa
kring alla backar» och »leta efter min barndoms gudar och
min ungdoms lyra».

Skaldens maka var en älsklig kvinna, en stillsam och ve-
modig drömmerska och således andligen besläktad med sin
make. Äktenskapet blev också mycket lyckligt. Men hans
lilla späda hustru med de fint skurna dragen och de stora,
sammetslena ögonen hade alltid varit klen och bräcklig, och
när hon fått en son, var det alldeles slut med krafterna. Se-
dan måste hon nästan ständigt ligga till sängs. Man försökte
med brunnsresor, med huskurer, med magnetism, men ingen-
ting hjälpte. Med vemodsfylld beundran var mannen vittne
till det änglalika tålamod, varmed hon bar sitt lidande.

x x
+

Inom skaldekonsten har Oxenstierna vunnit sin berömmelse
såsom landskapsskildrare. På detta område är han Creutz”
och Gyllenborgs andlige arvtagare. Hans landskapsskildring
bottnar i en innerlig hemkänsla, i kärlek till detta Skenäs,
dit han varje sommar vallfärdade för att återfinna sitt bättre
jag, för att friska upp sinnet efter ämbetsbestyren och bröd-
bekymren i huvudstaden. Stockholm var och förblev för
